26 februari - byggt var det här

Jomenvisst pågår bygget för fullt! Eller för fullt och fr fullt, så bra det kan bland småbarn och influensor och vänta på material. Bygget har ju pågått sedans mellandagarna så en bit har det ändå kommit. Det finns ett nytt golv och råspont på ena väggen och ny isolering utåt. Till exempel. Det har även haft andra konsekvenser. 

En är att Albin fått spela väldigt mycket Pää. Föräldrarna erkänner- iPad är en bra barnvakt. Och ibland barnkanalen, men Albin tröttnar fortare på TV än spel. Emils barnvakt är vagnen ute och sovstunder. Han är en tröttis när han väl är trött. 

Lite allvarligare konsekvens är att både Albin och pappan drabbats av förkylningsastma varsin gång åtminstone. Bygg dammar. Därför har nu en byggdammsugare flyttat in, den syns på första bilden. Men dammet är ändå svårt att undvika. 

Tur då att det finns medicin att ta och att Albin kan ta den själv! Men för att undvika missförstånd- Albin är oftast inte inne i bygget (det finns ju iPad som sagt!) och föräldrarna ser noggrant till att städa undan damm för både barn och sig själva. 

21 februari - Allbinaktivering

Nu var det över en vecka sedan som Albin var på dagis. Över en vecka sedan som han gjorde nånting överhuvudtaget, frånsett att hämta Emil på dagis och gå till vårdcentralen. Men kompisen hade inte tid och pappan var ändåså sjuk så vad ska man göra då?

Albin och mamman åkte in till stan. Bland planerna fanns Kulturhuset och Rum för barn och att åka tunnelbana och spårvagn. Tunnelbana klarades av direkt, inga problem. De andra blev lite annorlunda. Först var Rum för barn helt fullt! Jodå, fastän lampan lyste grönt blev det att ta en kölapp. Lagom tills att Albin hade tröttnat på leken där man väntar (som den vita ovan) så fick de komma in. Då hade Albin sprungit runt ett tag. Det fortsatte han med.

Rum för barn är egentligen ett bibliotek. Albin och mamman läste en halv sida i en bok. Sen var det mer fysisk aktivitet som gällde. Albin försökte även leka med en annan pojke och verkade för första gången i sitt liv leka kull? För först förstod han inte alls vad han skulle göra när andra pojken peta på honom och sa kull. Men det löste sig. Iväg sprang han. Mamman titta på utgallrade böcker och möter sen en arg och ledsen Albin. Då hade energin tagit slut och Albin ville inte vara lätthanterlig. Hamburgare och spårvagn? Aldrig i livet! (ett vanligt Albin-uttryck just nu)

Med stor list fick mamman ändå iväg Albin till att äta skräpmat. Spårvagnen var struken från aktiviteterna för denna gången insåg mamman och Albin sa så också. Men mat behövde de båda!

Eftersom den stora hamburgerkedjan satsar hårt för att snärja och värva små barn så gick hamburgerclownen runt och trollade för barn (och ställde upp på selfies för ungdomar). Han och hans medhjälpare kom även fram till Albins bord och trollade med dukar. Mot slutet smälte Albins sura fasad åtminstone. Han fick även en fin trollstav/penna, som han genast tappade bort genom att lämna den mitt på bordet och sen inte se den. Men ibland är det ändå bra att ha med en mamma som ser den direkt. 

Sen gick de vidare mot hötorget med paus för att klättra på tallpyramider och sen köpte de jättemycket och antagligen alldeles för mycket. Bra för Emil om inte annat. Iallfall blåbären, jordgubbarna blev andrasortering. Men han åt dom! Kors i taket! 

Mycket fika blev det helt klart. Men det är väl lite synd att säga, men jättegoda är varken jordgubbarna eller blåbären som finns nu. 

19 februari - sen då?

Albin-balbin är en självständig pojk. Oftast. På senare tid har han dock velat vara osjälvständig. Eller hur man nu ska tolka det. För en av de vanligaste frågorna som han ställer för tillfället är 'vad ska jag göra sen då?'.

Då vill han att mamman eller pappan ska svara på det, såklart. Inte för att han brukar tycka om svaren. Det brukar bli nåt i stil med att städa rum eller springa  tio varv runt huset. Äta lök. Nåt sånt.

Nu misstänks det ju ioförsig att han inte alls vill ha ett svar på frågan, nej han vill bara ha RÄTT svar. Som oftast är att spela päää eller titta på cirkus eller nåt roligt. För även mer seriösa föräldrarförslag (rita?) blir nedröstade.

För övrigt är Albin sjuk och har fått antibiotika mot ögoninflammation. Och för övrigt är Emil sjuk och kräks. Det är mysigt just nu.

15 februari - VABuari

I januari var det många sjuktillfällen. För föräldrarna vill säga, särskilt mamman. Barnen klarade sig bra. Nu är det en bra bit in i februari som ofta brukar kallas VABuari och hur har det gått då?

Utmärkt, fram tills i lördags. Sedans dess har Albin hög feber, feberdrömmar, snor rinnandes, ögon som svider. Det kan nog sägas vara influensa. Så nu ligger han mest i hörnan och orkar inte göra mycket alls. Stackarn.

Emil han gör desto mera. Trots att han är snuvig också (eller tack vare?) håller han igång som aldrig förr. Intensiv är bara förnamnet. Lite bortskämd är efternamnet. Emil behöver 1) dagis och 2) en frisk storebror som håller honom på plats. Men visst förtjänar han att vara i centrum ibland, ingen tvekan om det.

Nu är inte Albin den enda som haft influensan i huset. Tre kandidater till finns det. En mamma som haft hög feber ända sedan tisdag men känner sig bättre lagom till helgen. En pappa som känner sig lite halvdan lite från och till, gärna på morgonen. Men kanske mest oväntat en farmor som kände sig riktigt dålig på symässan och fick komma på oväntat besök. Extra kul för Emil, åtminstone på söndagen då farmor orkade ta sig upp på bena. Mera folk att få uppmärksamhet från!

Albin hann iallafall ha lite kul på helgen. I fredags var han och pappan i simhallen och hade fredagssim-mys. Inte kunde man då tro att han kvällen efter skulle vara nere för räkning. 

10 februari - förgrymmade onge

Det är ju såklart Emil det handlar om. Heter man Emil så får man stå ut med att bli kallad för förgrymmad onge. Men hur förgrymmad är han egentligen just nu då?

Ganska förgrymmad. Om saker inte är som de ska. Emil är nämligen en väldigt ordningssam person. På dagis utmärker han sig tydligen på vissa sätt, de säger han förstår så mycket. Han förstår till exempel att papper ska slängas i papperskorg. Det är ju bra. Det kan också leda till att han har lite svårt då saker inte är som de ska. Att testa att sitta utan sele i sin stol eller att faktiskt testa att ha öppen grind till trappan, nej det går ju inte. Och att ha diskmaskinen öppen är stort nej nej från Emil. I värsta fall börjar han hjälpa till att ta ur disken dessutom. Några tallrikar har gått åt. 

En annan rolig sak berättade en fröken på dagis. Hon och Emil hade tittat på hennes armbandsklocka, sen hade Emil pekat upp på väggklockan.

Emil är också väldigt givmild. Även på saker som han tycker om. Som kex, som han säger 'mmmmm' och nästan trycker in i folks munnar om man inte ser upp. 

Kex är han väldigt bra på förresten. Det och fil är hans specialgrenar. Han äter faktiskt mer fil än Albin. Tre tallrikar helst vid varje tillfälle, även om en del hamnar på andra ställen än i munnen. Albin leder dock fortfarande stort när det kommer till välling. Emil är inte så mycket alls för det.

Pojkarna är fortsatt lika på vissa sätt. Knappar, tekniska prylar och fjärrkontroller går hem hos båda. Där är inte Emil så givmild däremot...

7 februari - bra

Det här inlägget är bara för att visa att familjen har det jättebra och jättemysigt i fint snöiga Tullinge och med glada barn som åker pulka och drar sina egna pulkor uppför backen utan minsta tjat. 

Faktiskt. Det är sant. Albin knata upp och ner och åkte på. Emil ville inte vara sämre (fast det var han ju) och slängde av sig vantarna så även han kunde ta tag i pulkan och dra. För åka, det gillar även han. Med en förälder såklart. Även både dit och hem åkte han.

Det är ganska bra väder nu. Visst märks det att det börjar bli varmare för snön har smält på sina håll. Sämre när den smält på vägen. Bra när det är på berg så det blir jättehäftiga istappsväggar.

2 februari - omlottbesök

Nämen oj så glad en Emil kan bli då man hämtar honom då (gladaste minen kom inte med). Och varför blir han så glad då? Han tittar uppenbarligen inte på mamman. Nä här är det mormor som kom med och hämta pojkarna. Mormor blev förstahandsvalet även inte. Tänka sig, o´hon var inte längre på päääää (ipaden alltså). Emil behövde inte leta efter henne (och morfar) på baksidan av den heller. 

Kom hon ensam då? Ja det gjorde hon! Fast dan efter så kom moster Johanna. Så stannade de båda en natt samtidigt och sen bara Johanna. Och då mormor åkt hem kan man ha det så här kul:

Pulkabacken var visserligen inte snabb i den nya ganska blöta snön, men då kunde man ju åka ända uppifrån. Och titta! Ett skyddsnät har kommit upp! Dock inte använt denna gången.

Ja å sen var båda gästerna hemresta igen. Men som de goda värdarna som Albin och Emil är så lämnade de inte Röda Huset utan present. De fick med sig en bit av pappans vinterkräksjuka med sig hem, så kanske var det pappan som var artig. Men föräldrarna misstänker att pojkarna ändå har med saken att göra för så här stod det på dagis på måndagen: