24 december - julafton ju!

Så blev det julafton. I år igen! Familjen hade två dagar innan jul tagit sig ner till Nässjö för att bli riktigt van vid att fika på morgonen. För att vara beredd på julaftonsmorgonen, liksom.

Och nog var pojkarna beredda. De hade varit mycket glada i flera dagar, såpass att Röda Huset kändes för litet. Emil hade dessutom haft på sig pepparkaksdräkten så mycket hann kunnat, tredje året i den dräkten för honom! Men nu är det hål i knäna...

Pojkarna hade tur. Tomten hade kommit redan under natten. Mest tur hade Emil, för det var han som blev mest förtjust i presenten med papperflyglansvikning. Och då blev även Johanna sysselsatt.

Många vikningar och många flygplan blev det!

Emil är en riktig storpysslare nu. Bland annat ritar han massor och snabbt. På vägen ner pysslade han med piprensare som han fått av farmor. Mormor ville såklart inte vara sämre (hehe) utan köpte också piprensare. Och helt plötsligt hade granen piprensadekorer! Och han var självklart med Johanna och klädde granen tidigare också.

Efter diverse julmat och sånt så kom han äntligen i egen hög person. Tomten alltså! 

Det efter att lite kusiner och sysslingar anslutit. 

Emil längtade dock mer efter en annan person än tomten. 

Men tomten fick väl duga så länge.

"Fejkskägg", konstatera Emil. Fast inte fejkjulklappar åtminstone.

Elise verkade ha varit snällast. Hon fick flest julklappar verkar det som.

Det dröjde innan Albin fick julklapp och då var den första han fick en lykta? Den åkte snabbt in i nåt hörn någonstans. Virrig som han är ibland. För på slutet undra han varför Emil fått en Rubiks orm och inte han? Jo i lyktkartongen låg ju en Rubiks orm... Och i ett av flera paket som han samlat men inte öppnat låg ytterligare en... 

Men vem längtade Emil efter då? Jo då han hörde bilar på ingång så gick han ut och skrek 'Henric! Henric!'. Och blev helt knäckt när det 'bara' var Maggan och Melkers familj. Men precis när tomten kommit så kom även Henric. Då blev det en nöjdare Emil! 

Men efter att tuuusen julkappar delats ut (kändes det som) var Emil ändå bekymrad. Han gick fram och ställde sig framför Henric, klappade honom lite och frågade 'Du som är så snäll, varför fick inte du några julklappar?'.

15 december - julförberedelser

Gamla vanor är visst lite svårt att bryta... Särskilt när man gjort det i flera år. Och när det är jul. Så nu blir det ett blogginlägg igen. För det är ju mitt i advent och julförberedelserna är i full gång. 

Naturligtvis bakas det pepparkakor i Röda Huset. Eller rättare sagt, pojkarna bakar pepparkakor. Mamman har gjort degen och sköter ugnen men behövs på det stora hela inte alls verkar det som.

Även om Emil från den första stund han bakade pepparkakor (pytteliten, som hjälp åt Johanna eller om det var tvärtom) så har det sett ut som han vet vad han gör. Nu kan man konstatera: han vet vad han gör.

Att Albin vet vad han gör var det väl ingen tvekan om. Nu blev det en plåt för Albin. Sen var han trött. Han har varit ganska mycket trött i höst, men förkylningar och mörkt ute. 

"om man inte behövs vid bakningen får man väl ta kort istället"

Men det är ju mer än pepparkakor som fixats. En gran har kommit in. Till slut, får väl sägas. Pappan och pojkarna gjorde tre försök, lyckades först på det sista. På de två första var granarna för små. Det är inte den här. Stor och fin!

Och med en Albin som sovit vid granen ända sens den kom in. Emil sov istället på den här sidan dörren. Knäppa, det är dom.

Mest åtråvärt i deras ögon har det varit att få ha den här lyktan. Emil lyckades länge men fick ge sig.

Med granen inne var det även dags att ta julkort. Uppskattat tillfälle av alla. Eller?

Emil var något svårflörtad. Först så här:

Och sedan så här:

Blir ett julkort med den ende pojken som kan uppföra sig? (just vid det här tillfället iaf.. )

Nä det löste sig med att Emil, en riktig pysselpojke, fick ha sin hemmagjorda strut. 

Så blev det ett julkort till sist! God Jul! (snart iallafall)