25 november - ljus och farmor

Nu har det både varit ljus och farmor i helgen. Men knappt några föräldrar. Eller nåja, inga föräldrar efter söndags eftermiddag. Men på lördag förmiddag var alla samlade när farmor kom!

Och hon kom med paket! En månad innan jultomten- tomten får känna sig slagen med hästlängder med andra ord. Och vad fanns i paketen om inte saker som lyser! Emil fick en pingvin med luva och lampor och visade att han fortfarande kan lamptecknet (det gör han några gånger per dag).

Albin fick också en lysande present, nämligen en rosa lavalampa. Den har alla fått titta på mycket.

Men det blev ännu mera ljus med farmor. Hon och Albin pysslade en lykta som sedan tändes fint vid fika, trots att Albin var toktrött då den gjordes och inte kunde hantera limpistol. Stolt i vilket fall och nog blev det ganska fint?

Farmor var inte bara på finbesök, nej hon skulle få jobba för sängplatsen också. Söndag till tisdag eftermiddag hade hon själv hand om pojkarna då föräldrarna tog semester från föräldrandet. Det verkar ha gått mycket bra och är nåt som föräldrarna kan tänka sig igen. Fast efter två dagar var det ganska tomt att bara vara två vuxna.

2o november - en sån Albin igen

Nu har det varit utvecklingssamtal för Albin igen. Och hur var det då? Den största skillnaden var att det var pappan som var där denna gången. Annars var det samma Lisa, samma Emil som var med på samtalet. Och det de pratade om vad nästan samma som förra gången. Eftersom det är onödigt att skriva samma saker två gånger kan ni ju lika gärna läsa förra inlägget då.

Nya bilder från dagis blev det också. Albin hade som Lisa uttryckte det överträffat sig själv då han hoppade ner från en stor sten. 

15 november - bara en liten historia

Det är inte alltid det finns stora historier att berätta. Särskilt en lördag i november så är det inte säkert att det händer något stort värt att rapportera. Men det händer alltid något litet. 

Som att hela familjen är hemma, för det är ju lördag. Nåt roligt måste man få ha och idag åkte nya leksaker ner (och några gamla upp). Emil gillar saker med hjul så en bil åkte ner till honom också och racerkanan kom ner till båda pojkarna. 

Även till den som måste fåna sig på korten.

Leka tillsammans, nja det gick väl sådär idag. Albin vill väldigt gärna att Emil ska göra rätt. Och då Emil inte gör det skriker han 'Nej Emil!!!', högt! Då får alla ont i öronen och ingen blir glad. Särskilt inte Albin som känner sig orättvist behandlad. Men ändå- lite roligt med nya saker! Och Emil tyckte mycket om den nya bilen.

Dagens historia får ändå ett sorgligt slut. Den nya röda lilla bilen tappade ett hjul och gick inte att laga. Även korta små historier kan vara oändligt tragiska.

11 november - helg har det varit igen

Hurra 800 inlägg på bloggen! Vad firas det med då? Jo tydligen att Emil klämde fingret, för det var förra inlägget som var nummer 800.

Men vad handlar nummer 801 om då? Det handlar om att pojkarna har varit på besök i Skogslund i helgen. Och som vanligt med besök borta så tiden fort så egentligen hanns inget med. Men okej då, nåt måste väl visas.

Det började med en tågresa. Emils platta finger var numera ganska normalt och han verkade inte ha nåt svårt att använda det för att äta chokladkex. Jodå, sånt fick han minsann! Både han och Albin och mamman ska sägas. Emil höll sig till stor del på golvet förutom då han försökte rymma bort eller då han gick till resturangvagnen. Och Albin tittade efter stopp. En ganska lyckad tågresa.



Frågan är vad en resa till Nässjö är utan loppis? Mamman gick tre rundor på två loppisar. Den gången släpade hon med Albin som snällt hängde med. Bland annat hittades disco-julgranskulor!

Albin hängde även med på en runda med Nickolina och tittade på där man testar miljön och spanade efter monster. Emil tog det då lite lugnare och kelade med katten. Kela enligt Emil är att kort lägga huvud mot huvud. Det har han testat på allt möjligt nu- mormor, morfar, Albin, iPad, Findus, Linas man, Linas päls och Lollys man, även om det sista var med viss tvekan. Plus en massa annat. Gulligt.

Gulligt var det väl även på ett sätt på söndagen, men inte så lugnt. Albin hälsade på hemma hos Fredrik och passade på att busa jättemycket med Kenza och Bengt.

Frågan är vem som blev mest sönderbusad- barn eller hund? Det tittades även på de fyra söta kattungarna- Albin var ganska nöjd. 

Jamen det var väl lite av det som hände i Nässjö då. Sen åkte alla hem. Albin var trött men försjönk ner i päää. Emil var trött men försjönk inte i nåt utan var förgrymmad onge i åtminstone 50 % av resan och på den tiden lät han alla veta att han var trött. Stundtals, resten av tiden, kunde han faktiskt sitta still.

7 november - Öppna förskolan och fredagsmys

En fredag eftermiddag en gång i månaden så har Tullinge kyrkas öppna förskola nåt som kallas för "fredagsmys". Albin och Emil har varit på detta några gånger nu, antingen med mamman, pappan eller båda föräldrarna. Till detta brukar det komma ett tiotal barn. Om man frågar Albin om vad fredagsmys innebär så går det till så här: först leker man med leksaker, sen sjunger man, sen äter man korv och sen äter man popcorn och sen går man hem. Bäst tycker Albin att det är med popcorn. Om man frågar Emil om hur fredagsmys går till så är det ungefär så här. Först bajsar man (en eller två gånger), sen trycker man på hissknappen, sen försöker man ta leksaker som större barn leker med, sen sjunger andra högljutt, sen äter man korvbröd och medhavd fika. Bäst är hissknappen och korvbrödet. I fredags blev det lite extra uppståndelse då det skedde en liten olycka efter fikat där Emil var i centrum. En pojke stänger luckan på en leksakstvättmaskin och Emils högra ringfinger blir då klämt och fastnar i luckan. Det tog en stund innan pappan lyckas få upp luckan. Emils finger är då helt platt, pekar onaturligt och har onaturlig färg. Pappan försökt kyla Emils finger under rinnande vatten i köket med massor oroliga mammor runt sig. Till slut börjar Emils finger återfå färg och form, han vinkar lite med fingret och lugnar sig lite. Puh! Sen när Emil kom hem somnade han gott..

3 november - Cykelkärran

Det börjar nu bli ett tag sedan som familjen skaffade en cykelkärra för att lättare kunna transportera två barn till och från dagis med cykel. Albin har hela tiden gillat att åka cykelkärran. Men tyvärr gillade inte Emil alls att åka cykelkärra. Nä han gillade varken att ha hjälm eller att sitta fastspänd i kärran. Så vagnen har tidigare bara använts ett fåtal gånger men bara för Albin. Men nu har det ju gått en tid och under månaden som gick så fick pappan för sig att exprementera lite med att ta barnen på tur med cykelkärran. Mamman hade ju köpt Emil en annan hjälm. Så först fick det bli hjälm-träning för Emil. Det var förstås inte uppskattat. Men efter ett tag började det gå lite bättre. Nästa steg var att sitta lite i kärran. Inte heller uppskattat. Men han fick ändå följa med på en kort tur runt kvarteret. Det gick bättre.

Efter sovning var det dags för det stora provet att åka och hämta Albin. Kanske hade träningen givit resultat eller så var Emil i chock för han satt tyst hela resan till dagis. För sen gallskrek han hela hemresan så Albin fick ont i öronen.

 

Hur gick det sen? Jo cykelkärran har använts några gånger till efter detta och då har det gått bra. Så nu kan man nog säga att Emil kan åka cykelkärra till slut.

 

3 nov - Helgen som gick

I helgen har familjen, inklusive Kasper (Emil) och Jonathan (Albin) haft besök av pappans kusin Jesper. Denna gång fick Jesper sova i det nyrenoverade rummet och Emil fick flytta in hos föräldrarna. Emil tyckte det var roligt med besök och hade inte heller några problem att byta rum för några dagar.

Jesper har hunnit med en Ålandskryssning, en utekväll på stan med pappan, ett besök i Strängnäs och pansarmuseet (också det med pappan), och hämtning av Albin på dagis. Och så blev det lite pizza och tårta. Albin dekorerade en gubbpizza.

Övriga familjen har även spelat spel och druckit glögg i växthuset. Sen besökte vi kyrkogården, för det var ju ändå alla helgona.

Månadsfilm 2014-10

Så var det dags för en ny månadsfilm. Denna gång för oktober 2014. Filmen innehåller bland annat besök på flygmuseet, Norrköping och Emils övningar med gå-vagnen och bus med Albin & Emil.

 

2 november - bröder

Albin och Emil, ja de blir mer och mer kompisar. Albin som från början tyckte att Emil nog mest var läskig kramar honom gärna nu och pussar men även bär bort honom från saker som han inte får. Såna saker är nämligen Emil bra på att göra. Han är ju trots allt en förgrymmad liten onge. Det vet Albin. Fast det vet inte Emil.

Och Emil älskar sin storebror. Oftast iallafall. Ibland är storebror lite jobbig och ibland då inte storebror förstår ett första 'nej' så blir det ett bett. Men om Albin pussar Emil så pussar Emil inte Albin. Emil är inte så pussig alls av sig. Däremot kan han möta Albin med öppen mun. Då tror Albin att de ska pussas och kysser honom på munnen. Men det är inte vad Emil tänkt sig utan han blir arg. Men vad har han tänkt sig? Ingen förstår. 

Ganska ofta får föräldrarna den antagligen naturliga och vanliga syskonfrågan- är de lika? Från början var svaret antagligen nej (för minnet är ju kort). En snäll försynt Emil som sov hela dagarna. Som inte tyckte om oljud. Men allt eftersom tiden går blir de även mer lika. Samma svårighet att koppla av och somna i andras närhet. Och nu har även Emil som innan älskade alls sorts mat (bara den smakade nåt) blivit petig med maten och äter mest välling, gröt, bröd, banan, clementin och majs. Allt annat är undantag.

Helt klart är att även Emil liksom Albin kan ha humör. Om han inte får det han vill och det händer ju några gånger per dag.

Men Emil skiljer sig på vissa sätt. Han är inte lika utåtriktad som Albin var och mycket är. Uppmärksam het är ändå roligt, om det är i rätt sammanhang. Lagom litet och lagom mycket uppståndelse är det sammanhanget mycket. Sen har Emil inte heller samma behov av bekräftelse när han gjort nåt. Det finns det flera exempel på, som tidigare nämnts. 

Sen gillar båda knappar och att pilla och pyssla. Båda har också varit väldigt rörliga med krypning och allt möjligt. Emil sitter redan på storebrors blå bil och sparkar sig framåt. I värsta fall står han även på den, med god balans, och håller sig i ratten. Men Emil är något senare på gåendet. Nog för att Emil för länge sedan börjat gå. Med betoning på börjat. Han har gått några steg och sedan ändrat sig. Ibland vägrar han ens försöka. Han är lite feg alltså.

Men så hör man plötsligt någon som kvittrar en lite svängig truddelutt. Och då är det Emil som gör ett allvarligt försök, nöjd med sig själv. Sen kryper han vidare som inget hänt.