'Vet du en sak?'
Så börjar nästan hälften av Emils meningar känns det som. Eller egentligen först vem han säger det till, som mamma eller pappa, och sen 'vet du en sak?'.
Ibland vet dom en sak. Ibland blir särskilt mamman lite trött på det hela och säger saker i stil med att hon minsann vet, eller alternativt nej, vet ingen sak alls. För ofta kommer det något konstigt eller kanske ärligt talat inte så jättespännande efteråt... Men spännande sätt att säga det på.
Så har han även sagt innan, men nu verkar det kommit tillbaka.
Men, vet ni en sak? Emil kan läsa! Han hade börjat ljuda bokstäverna mycket (de lär sig så mycket på förskolan) och helt plötsligt upptäckte mamman att det inte var någon slump hur han ljudade. Han kunde både läsa och skriva enkla ord! Bara sådär.
Förskolan blev också imponerade.
Han kan ju också räkna, men det har han kunnat ett tag. Räkna till tvåhundra, räkna lite plus och lite gånger. Fast han brukar mer fråga andra vad det blir. Men det hörs på honom att han vet. Mamman säger det 'det vet du ju själv' och nog vet han. Han kan räkna rätt mycket, men multiplar av fyra verkar intressant nog vara hans favoriter.
Han vet också en annan sak. När man tar kort behöver man inte alltid visa sig och vara med. Så trots stor kamera medtagen av mamman så blev det inte några bilder där man ser Emils ansikte. Och så får det ju vara, om han själv vill det (den här gången iallafall... ).
