När det inte gick att ha julafton mer var det tvunget att göras nåt annat. Även om det nu på julledigheten inte krävs så mycket aktivitet. Men lite luft är ju alltid gött?
Det blev bland annat då en tur till fornborgen. Faktiskt premiär för mormor och morfar. Men inte för Albin och det märktes. Han studsa som en bergsget i backarna. Båda pojkarna hade koll på pilarna (och igelkottarna) som finns längs vägarna.
Det är ganska brant upp, men värt det då man ser utsikten. Man ser långt över sjön och det är som man är mitt ute i vildmarken, fast man egentligen är bara några hundra meter från närmsta villa.
Självklart skulle allt fotograferas.
Äppelpaus är bra när man kämpat sig upp, men gjorde så mamman och Johanna fick gå två gånger eftersom Albin glömde en vante sen. Det gjorde egentligen inget.
Det blev några juldagar med besök, mycket mat, pojkbus och ingen snö. Men kvällen innan besöket skulle åka hände nåt. Det började snöa! Redan då var Emil ute och ropa glatt 'Snöö!'. Och dagen efter titta Albin längtansfullt ut (som han nästan aldrig gör) och undra försiktigt om han hann gå ut (han skulle nämligen också iväg). Och då måste man ju passa på. Pulkor åkte fram och sen fick morfar och mamman dra både en och två pulkor.
Även om Emil sa 'Näääe backe' (den lilla backen i trädgården) och Albin sa jaaaaa till backe så gick det bra att åka tåg tillsammans. Sen kastade de båda snö på mamman. Det är tacken för bra pulkadragande!









