27 oktober - höst till sist

'Åh va fin himmel! Jag vill stanna och titta på den. Kan du ta kort på den?'. Så säger Albin och cyklar vidare. Men precis på Solvägen kommer han på sig igen och stannar och tittar. 'Ta kort på den!'. Mamman lyder. Så här ser himlen ut:

Och så här ser Emil och mamman ut när de cyklar:

För det har blivit höst. Sol och fina himlar är inte lika vanliga längre. Desto vanligare med fina löv. Löven utanför Röda huset var nyss alldeles gula. Nu börjar de bli brun-orange.

Här åtminstone. På andra ställen kan de vara jätteröda.

 Det är också fint.

24 oktober - Albin och Emil mot världen

Ibland blir mamman och pappan (speciellt mamman) galna på pojkarna. Det kan såklart hända när pojkarna bråkar (särskilt bråkar för bräkandets skull) men allt oftare är det också av en annan anledning.

Nämligen att de är alldeles för sams.

Ibland så finns liksom bara Albin och Emil, vad andra säger kvittar. 

Om till exempel mamman säger att de ska sitta stilla vid bordet och Albin/Emil föreslår att de ska springa klara-färdiga-gå, ja då spelar det inte ens nån roll att mamman sa nåt en överhuvudtaget. 

Så det kan vara va.

23 oktober - som hemma

Det här hände för flera veckor sedan, men då mamman försökte städa i bygget (och gav upp) kom hon att tänka på det igen.

Emil hade precis blivit hämtad och skulle gå till cykeln. Då hittar han en liten hög med gamla sågspån och säger

'Som hemma!'
*kort paus*
'Är det våra?'

Bara Röda huset sågspån har...

... kanske ett tecken på att det borde städas oftare i bygget....

15 oktober - bil, tåg, tunnelbana, båt, gammal spårvagn, ny spårvagn, buss

Nä, det är inte texten till Sverigetrotters, utan det är allt som mamman, Albin och Emil åkte på sin utflykt på lördagseftermiddan. Och det var det som var liksom meningen med utflykten, att åka runt lite. Men det blev också en del annat. Första riktiga stoppet var Gamla stan där det var dags för Pokémonjakt! Eftersom Albin höll hårt i telefonen gick det ju inte ta några bilder, men oj! Helt otroligt- så månnga spelare, överallt! Direkt kom det fram två killar i Albins ålder sen stod de och snackade ett tag innan det var dags att gå vidare (och vidare på jakt).

Nästa stopp var ett konststopp. Mamman kollega hade nämligen vernissage och dit gick de (Albin med näsan i telefonen). Där stannade Emil direkt och tittade tavla och sa 'Jag gillar den här tavlan!' (mamman *superstolt*). Emil 'Mamma Mu.' (mamman: *känner inte igen det där barnet*). Här är nämligen tavlan... 

Mamma mu?

Albin fick till slut upp näsan från telefonen och så tittade de runt lite. Pojkarna upptäckte också braigheten med att vara på vernissage- chips, dricka! Helst hade de nog ätit upp allt, men det fanns andra planer för fikat. Så det var dags för nästa anhalt- Djurgårdsfärjan! (Med lite Pokemonjakt däremellan). 

Det var Emils första tur med Djurgårdsfärjan och den var både läskig och rolig verkar det som. Det är ju häftigt att åka båt!

Man kan säga att den här utflykten var för Emils skull, för att han skulle få se båtarna och inte minst nästa anhalt- de gamla spårvagnarna (som finns på bild i en av hans favoritböcker). Det här blev också en premiär för de andra- kafévagnen! (Som även gick att jaga Pokémon från)

Kafévagnen fick helt klart godkänt, även om tevattnet var slut och det blev ett långt specialstopp för att skaffa mer. Bullarna var goda och stora, tyckte inte Emil visserligen, bara god. När han nästan var klar sa han att han ville ha mera bulle. Mamman sa att han hade ju fått en jättestor bulle! Emil tittade på det som var kvar och konstatera 'Nä, inte nu.'

Sant!

Det blev ingen mer bulle. Sockerchocken var redan ett faktum för båda pojkarna.

Men det finns ju nya spårvagnar med. De måste också testas. 

Och vilken var bäst då? Gammal eller ny? NY!, sa pojkarna. Hm...

Efter det här så borde det vara lite trötta pojkar, men det var väl kanske mer lite 50-50 på det. För Emil sprang fram mot stora tågstationen och tyckte allt var jättehäftigt.

Emil gillar ju tåg och tågbana, så när han såg det stora tåget i leksaksaffären var det väl inte så svårt att gissa att han också ville dit? Om han nu hade sprungit innan så RUSADE han verkligen mot det tåget. Lycka! Igen!

Det blev en riktigt bra utflykt med många premiärturer. Men den största premiären var kanske ändå att det här var första gången för Emil i stan utan vagn. Stort!

13 oktober - äggmackaaaa

Äggmackaaaaa!

Ett mysterie blev löst för några dagar sedan. Nämligen ett som hände för några helger sedan. Emil gick nämligen runt en lång stund och sjöng 'Äggmacka, äggmacka, äggmacka'. Det finns ju sånger om allt, så varför inte. Mamman hade dessutom ätit en äggmacka till frukost och den var ju god.

Men det var inte äggmacka han sjöng, utan äggmaraccas. 

Ah, då blev allting plötsligt mycket mer förståligt! 

Nähä, kanske inte för en del då. Men det finns nämligen en sång om Tuppen Ture där hönorna tar fram sina äggmaraccas. Inte heller det särskilt förståeligt egentligen- de gör alltså musikinstrument av sina barn? Om man vill höra en version så finns det såklart på youtube.

5 oktober - läsa- L Ä S A

Avslöjandet av den stora, stora grejen, det är här.

L Ä S A. Läsa. Albin har faktiskt lärt sig läsa! Helt plötsligt en dag så börja han ljuda och bokstavera allt. Så fort föräldrarna sagt en mening plocka han upp ett ord från den och bokstavera det. Läsa ord själv på t ex mjölkpaket går också ganska bra! Heja!

Föräldrarna är stolta. Visserligen hade de trott att Albin skulle lärt sig långt innan - han har ju ändå kunnat bokstäverna i mer än halva sitt liv nu - men Albins lästid är nu, precis nu. N U säger Albin som sitter brevis datorn.