28 februari - fortsatta sjukligheter

Idag brukar det vara VABuaris sista dag. I år är det extra långt för det är skottår. Det märks. Albin och Emil, mamman och pappan har alla varit sjuka lite till mer än från. Nästan hela förra veckändar Albin hemma och var väldigt utslagen och stilla. Några höjdpunkter fanns det dock. Första fikan utomhus i solen tillexempel!

På fredagen var det istället Emil som fick vara hemma. Orsak: förkyld i foten. Han hade redan på onsdagen fått hämtas från dagis eftersom han helt plötsligt och oförklarligt fått ont i foten. På torsdagen var det ännu värre och påhejade av dagis åkte pappan till doktorn med Emil. Tänk om han hade brutet ben eller ett knä ur led(fast Emil hade varit väldigt tydlig med var han hade ont- långt framme på foten)! Efter en snabb besiktning så blev alltså domen en förkylning, som satt sig i foten. Barn är konstiga. Men även om man är hemma för den orsaken kan man ändå följa med och lämna storebror! En nackdel sedan tågresan där pojkarna satt på egna sätten är att de normer ska göra det på bussen också. Ingen mamma får plats här!

Albin var alltså tillbaks på dagis på fredagen. Frågan är om han var helt frisk. Mamman hämtade lite tidigare och åkte till Ikea och fikade men redan vid hämtningen anade hon oråd. Trots ett tappert försök att sockerdops pojkarna så blev det en ganska jobbig, men stundtals trevlig, tur. med trötta pojkar. Det blev en kamp för att hålla dom på bra humör dock. Så när Albin ville åka karusellen inne på citytross, ja då sprang mamman hela affären runt för att hitta pengen man behövde till den (som var gratis). Tre varv åkte han, sen hoppa han av och såg roat på när karusellen åkte runt. Bara Albin blev glad så... 

Mamman utmanade ödet lite då hon slängde ner en hel fisk i kundvagnen där Emil satt. Sen väntade hon på reaktion. Ett 'Näääääe!!!' kanske? Det blev 'heeeeej fisk!'. Kul med sällskap tydligen!

Så helgen blev också lite sådär. Lite sjuka fram-och-tillbaka. Men det viktigaste hanns ändå med. Att inviga nya pulkan. Den åktes med i snöklädda pulkabacken i ett annars vårigt Tullinge. 

21 februari- lok lok!

Fredag var en spännande dag. En dag som Emil tjatat om och Albin sett fram emot. Det var nämligen dagen som de åkte tåg ner till mormor och morfar. För Emil var det kanske också första gången han var medveten om storheten i att åka tåg (och första gången utan vagn med). Han leker ju gärna med tågbanan och gillar tåg. Han vet dessutom precis hur ett tåg låter: Lok lok! Såklart.

Tur för Emil att det blev två tåg då. Ett litet byte i Södertälje krävdes för att hamna på Intercityy-tåget söderut. Men väl på det tåget installerade de sig riktigt bra med isbjörnar och padda. Och fika. Fika hela vägen. Och Emil var i storform. Han var nog inte tyst på hela vägen, men höll sig faktiskt på sin stol (eller åtminstone på sin och Albins stol).

Albin var väl däremot inte alls i storform. Han hade blivit hemskickad med hög feber och överlevde nog tågresan tack vare Alvedon. Men skötte sig gjorde han! Och fick en ny pysselbok.

Men ingen tågresa utan fika. Och det ska vara efter Norrköping (Normköping på Albinska). Särskilt Emil tyckte det var läskigt att gå mellan vagnarna (det är det ju) och han fick dessutom göra det i två omgångar. Men det var det nog värt. För förutom fika så fanns det även ett litet lekkrypin där man som barn kunde köra tåg i två våningar. Och vuxna också för den delen, för med viss möda så klarade faktiskt mamman av att klättra in.

Framme i Nässjö väntade morfar som kramade om Albin. Emil- han var sur. Han ville att mormor skulle hämta! Men hon fanns ju hemma i Gula huset så det tog ju inte så lång stund innan Emil fick träffa henne. 

Sen blev det en helg där Albin var fortsatt sjuk och Emil fortsatt i storform. Stackars Albin fick hoppa över bowlingen som var planerad så länge. Men nästa gång- då!

Albin blev iallfall pigg nog att åka lite släde med två pigga hästar på söndagen. Emil var inte alls med på de noterna, även om han tycker om att släppa ut hästarna. Gallskrik och en Emil som fick gå in.

Och efter massa mat och fika som vanligt var det dags att sätta sig på tåget igen. Lok lok!

17 februari - normalt/inte normalt

Nu börjar dagarna återgå till det normala. Bra normala alltså. Inga pojkar som är direkt jättesjuka (förutom pappan). Pojkar som inte är direkt jättesjuka går inte varandra på nerverna på samma sätt. På bilden, under fruktfikat, var det faktiskt _helt_ _tyst_. Pojkarna satt och hade det trevligt. Föräldrarna skrattade nervöst; ska det verkligen vara så här tyst?

Det är det ju inte särskilt länge.

En sak som inte är som normalt är att Emil nu tar ännu större plats. Så stor att han avbryter när mamman pratar med Albin. Så kan det ju inte vara va? Det som inte är normalt, om man menar så som det var innan, är att pojkarna nu faktiskt sover i våningssängen, i samma rum alltså, och verkar trivas med det. Hurra!

12 februari - Emilsjukvecka

Emil har varit sjuuuuk. 

Jättesjuk i en hel arbetsvecka. 

Eller, han var frisk lite då och då. Kom tillochmed till dagis i torsdags. Fast det blev en kort dag. Redan vid elva ringde de att han skulle hem, en halvtimme innan planerad åka-hem-och-sova-tre-timmar-sovning. För det har varit en feber som gått upp -och-ned. Ena stunden jättevarm, men sen frisk och busig. Inte hjälper det heller att Emil varken ville dricka eller äta de två första dagarna. Han låg bara och var trött. Jättetrött. 

Och ännu jättetröttare...

7 februari - papperspyssel

I helgen pysslades det även med papper! Men det var inte pojkarna som gjorde det främst, även om de ville ha koll på vad som hände.

Nej det var föräldrarna som isolerade med cellulosaisolering i bygget. Fast, ska erkännas, första försöket gick uselt. Inget funka, mamman var sjuk och Emil blev till slut gnällig. Dags att bryta ihop.

På söndagen gick det bättre. Då utan en gnällig Emil, främst för att det gick bättre. Med andra ord så dammade det mycket. Så här snygg kan man vara då man isolerat:

Så det blev färdigisolerat faktiskt, fast det var svårt att tro det första dagen. Maskinen funkade ju faktiskt fint då man bara använde huvudet lite. Då gick det snabbt att isolera. Sen tog det iofs lika lång tid att städa upp efteråt, men ganska kul trots allt!

6 februari- radioapakonsert och effekter av den nämnda

Det börjar ju bli en vana det här! Att Albin, mamman och Johanna går och lyssnar på Radioapa-konsert i Berwaldhallen. Lika stor vana som att han som är programledare svimmar (på låtsas förstås). Denna gången var det dags att besöka urtiden och dinosaurier. För den som undrar vad man lyssnar på under en sån konsert och dessutom har Spotify kan klicka här.

En annan tradition är att gå och fika efter (fast en gång var det äta innan). Denna gång blev det på en favorit, Citykonditoriet som har en läskig eller rolig hiss, beroende på vem man frågar och bra glutenfritt sortiment. Albin gjorde mamman stolt genom att välja en frukt som första val.

Albin beter sig som normalt folk på cafe

Albin beter sig som normal hund på cafe

Efter det gick alla till Hötorget för att inte köpa frukt och bär. Men ni kan ju gissa hur det gick. Nya rekord i att köpa frukt och bär såklart. Men det tänkte mamman att det kunde behövas. Hemma fanns nämligen en Emil som slagit sig. Och det blev uppskattat, till hälften ungefär. För pojkarna ratade alla 10 paket blåbär, tyckte 10 paket jordgubbar var ok, älskade 4 paket hallon och några kilo vindruvor. Ingen tittade ens åt bananerna och mamman sa inget om att hon gett bort lite bär till Johanna och ingen orkade skala granatäpplen. 

7 februari - pappmamma

Emil kan prata nu. Men han är lat, åtminstone p åtrå saker. Det ena är att han vill att man ska bära ('bääja!') honom uppför och nerför trappan. Ibland blir han buren, för det är ett extra tillfälle att gosa med inte-alltid-så-gosesugna-Emil. Det andra är att han är lat med att prata.

Det han är mest lat med, eller det som retar föräldrarna mest, är att han inte orkar hålla reda på vem av dom han pratar med. Det kan bli både pappamamma, mampappa, pamma och bara enkelt mamma eller pappa, fast till fel person.

Men påpekar man det för honom, ja då ändrar han sig. Eller ser en chans till att retas. Han är ju en sån retsticka, den där Emil.

Under tiden: Albin är tungsint och suckar djupt och högljutt. Varför? Ingen som riktigt förstår, kanske inte Albin själv heller. Men det brukar som tur var bara vara kortvarigt. Däremellan är han vanliga fnitter-Albin.

4 februari - snorvecka

Det har varit en riktig snorvecka för familjen. För en vecka sedan ringde de från dagis och sa att Emil var sjuk och sedans dess har framförallt Emil, Albin och mamman varit sjuka. Men sjuka barn är både tråkigt och ledsamt att titta på så det får bli lite bilder från ett ganska vanligt fika i Röda Huset istället. Vanligt förutom att barnen är sjuka då.

Det hindrar uppenbarligen varken liten eller stor från att göra fula miner. Pojkarna är experter på det.

Nu har det inte bara varit fula miner och fika. Det har varit en hel del tröttisar och smågnäll också, mest från Emil. Ibland riktiga utbrott. Men ändå, för att vara sjuka, ganska glada pojkar i genomsnitt. 

Men man kan inte bara sitta och fika och göra miner. Nåt måste hittas på. Vanligaste sysselsättningen? Bygga koja!

Det ska vara många filtar. Och kuddar. Och smågångar. Och tre lyktor. Albin gör hyfsat avancerade kojor, fast det är roligare att bygga än att leka i. Och definitivt roligare att bygga än att städa dom.. Emil kan tycka det är kul, förutom då han fastnar i gångarna. Då hörs det. Egentligen föredrar nog Emil tågbana.