Här står han startklar i Ungdomsseriefinalen i orientering, den lite för förkylda Albin. Han tränar ju orientering och alltså tävlar han orientering. Och i Ungdomsserien tävlar hela klubben och varje start räknas.
För mamman var det första gången hon var med på en tävling, och första gången hon fick se hur en pinne funkar. Nu är det inte längre små papperskort som ska stämplas, nej nu är det lite mer hightech. Men som kallas pinne. Det kan ju inte bli hur hightech som helst.
Och där var de iväg! Med Albin fick en tjej som hette Frida hänga med; mamman är inte så bra på att springa. Men det var Frida.
Och Albin också tydligen. Mamman fick höra av ledarna att Frida sagt att han sprang jättefort.
Sen blev det lite fika, det är man väl värd efter ett lopp?
Och lite förströelse i väntan på resultatet i ungdomsserien. Det är inte Albin som gjort den konstgjorda myrstacken (?) men han gav ett litet bidrag.
Men hur gick det egentligen?
Jo Tullinge SK blev tvåa i serien och fick springa in näst sist på arenan! Det tyckte alla var festligt.
En bra insats av Tullinge! Hurra!
Orienteringssäsongen är däremot inte slut för det, utan den fortsätter (med lite avbrott för förkylningar... ).
Sen blev det en långsam resa hemåt. Först långsam för att det var bilkö hela vägen från Bagarmossen, där tävlingen var, till Nynäsvägen. Det är ju nästan gamla hemtrakter för mamman, men en så lång bilkö från Bagarmossen har hon inte sett nångång. Sen är det ju nästan omöjligt att åka förbi gamla hemtrakter utan att stanna på Bea. Och nostalgiskt åka ner på bottenplan, men de har ju faktiskt nästan allt! Vad kan man annars säga då de hade inte mindre än tre modeller av råttfällor?
