26 januari - men igen!

Men vad är det här? jo det är ju Albin (och Möö) på barnakuten! Två år sedan sist! Inatt kom Albin ingråtandes strax efter klockan tre och kunde inte andas. Fram med den gamla andningsmasken, ringa sjukvårdsupplysningen och packa väskor för att åka till sjukhuset. Sen åkte Albin och pappan. Medicinen hade då börjat verka och Albin kunde andas lite lättare. Sen började en lång väntan, för först bortåt niotiden fick Albin träffa läkare! Och då var han ganska bra. Sen hem och fika. Skönt.

Nu får Albin lite blå medicin (färgen på inhalatorn) lite då och då. För det blir sämre igen då han sovit och varit tyst. Antagligen därför som han låter hela tiden då han är vaken- han håller sig frisk helt enkelt!

22 januari - gubben i lådan

Hur många Emil får man plats med i en vällingkartong?

En, uppenbarligen, och absolut inte mer. Men i kommer han. Men knappt upp. Men varför gå upp då man kan bli runtskjutsad av storebror.

17 januari - vatten och is

Igår efter dagis åkte Albin och mamman och badade i Huddinge. Lite som en lyxig avslutning på dagisveckan. Det blev vattenrutschkana, vattenlek, bastu och sent hem. Och så träffade de oväntat på August med familj som precis hade börjat simskoleterminen.

På lördagen bestämde Albin och mamman sig för (ja egentligen var det mamman som bestämde det mesta själv) att det här med skridsko skulle fortsätta. Men nu premiäråkning inomhus och premiär då för båda två i ishallen i Brantbrink. Och vem dyker helt oväntat upp samtidigt då med sin familj? Jo August!

August hade åkt lite mer än Albin. Även om båda använde sig av smarta std var August både säkrare och vildare. Vildare är August å andra sidan jämt.

Eftersom ingen kände för att bli överraskad och förvånad mer bestämdes det redan på förhand att Albin och August ska ses på söndagen. Annars hade det väl blivit så ändå kan man tro. 

Albin åkte skridsko faktiskt längre än vad mamman trodde från början. Det var väl lite roligare denna gången då det fanns bra att hålla sig i. Särskilt bra tyckte Albin det var med däck på som smart fanns tillgängligt. Tungt och bra! Och skönare att sitta då! Men till slut var det absolut tvunget att gå. För då var det dags att se ut så här:

Alltså trött och ändå väldigt fokuserad/avstängd för resten av världen. För då var allmänhetens åkning slut och ismaskinen kom in!

Spännande värre! Så spännande att Albin nästan blev kvar i båset då hockeyspelarna kom. Bortalaget dessutom, jo för här skulle det bli match minsann! Tullingepojkar mot Södertäljepojkar.   

Det var också jättespännande att titta på. Albin hade nog gärna suttit där en bra stund till och pratat om målvakter och domare. Eller bara varit tyst, faktiskt. 

2014-12 Månadsfilm del 2

Filmklippen för december är uppdelade på två avsnitt. Del 1 kommer ni kanske ihåg och var före jul. Här kommer nu del 2 som innehåller framför allt en massa julfirande, tomtebesök och paketöppningar.

10 januari - skridskopremiär

Imorgon är det lördag och då ska jag åka skridskor. Det sa Albin till pappan igår. I tisdags på promenad, då det faktiskt var fin is, pratade föräldrarna faktiskt om det. Men sen blev det sämre väder, dagis och jobb och tanken att Albin glömt bort. Nope. Mamman fick bråttom efter jobbet för att leta upp både hjälm och skridskor på stan. Men det gick!

Och vädret hade ju kylnat på så kanske is ändå? Då kom nästa hinder- snöstorm på väg. Men det verkade bli efter lunchtid. Så bortåt halv ett begav sig en superladdad Albin sig ner till sjön. 

Efter mycket pikande och observerande av isen så blev det klartecken. Blankis var det. Vilken grej. 

Ja å sen åkte Albin skridskor med hjälp av mamman.

Och pappan.

Och precis när skridskorna togs av så kom de första snöflingorna. Och sen dess har det snöat.

7 januari - vardagsstart

Idag startade vardagen! Den långa helgledigheten tog till slut, tja, slut. Här ersattes lata sovmorgnar med tidig frukost och passa bussen! Till dagis!

Egentligen var det inga stora protester. Lite sömnig Albin som satt och stirra rakt ut men inget värre. Emil satte visst direkt igång med att leka väl framme på dagis. Ibland är det bra att vardagen startar trots allt.

31 december - nytt år

Jomenvisst har det varit nyår också! Att det kunde glömmas bort i allt byggdamm!

Men på självaste nyårsafton lågg bygget nere. Nästan, bara nån timmes bygg blev det. Istället var det fullt med festförberedelser men även lite vinteraktiviteteter. Pulka för hela familjen!

En tur till pulkabacken blev det! Som låg alldeles tom och snabb. Emil åkte faktiskt pulka hela vägen till backen men inte lät han sig nöjas där. Nej han såg hur kul Albin hade när han åkte pulka i backen och skulle minsann åka också. Så det gjorde han. Några gånger.

Efter några åk var det dags att åka hemåt- nu med en lite tröttare Emil och kanske lite avrastad Albin. På vägen hem var det fint men gav en föraning om vad som skulle komma. Dimma!

Å sen blev det gäster- Gustavs familj och Vidars familj. Och det blev äta och skåla och busa och hålla sig vaken ända till ett för det stora pojken och lägga sig tidigare för den mindre. Sen klockan tolv och raketer vid kyrkan som man inte såg för den tjocka dimman och till slut i säng. Gott nytt år! (så här nu i efterhand alltså)

Småpojkar dagen efter. Har gått vilt till med spillda mjölkglas.

3 Januari - Veras dop

Lördag 3:e Januari var det dags att åka till Mantorp. Denna gång för att fira att Vera skulle döpas. För en gångs skulle blev det alltså ingen sovmorgon denna morgon. Albin höll sig ändå vaken hela resan, medan Emil sov. Albin och Emil tyckte kyrkan var fin och undersökte stearinljus, lampor, sladdar, orgeln och annat intressant. Vera skötte sig helt exemplariskt vid dopet och fotografering. Albin och Emil tyckte även att Veras dop gick an, speciellt när farmor mutade pojkarna med kex. En hel burk med kex gick det förresten åt. Efter dopet blev buffe och paketöppning hos Johanna, Per, Emma och Vera. Kusinbarnen hade roligt och lekte på bra och det märktes att de hade träffats nyligen över jul. Efter en trevlig dag med mycket intryck blev det dags för hemfärd. Emil och Albin var trötta och sov båda två på hemvägen.

4 januari - nu är det klippt

Jo bloggandet ligger lite efter som ni kanske märkt... Och det beror framförallt på att ett bygge satt igång på ovanvåningen i Röda Huset. Det rivs väggar, golv och tak och förhoppningsvis byggs det upp igen. Men tid tar det. Då mamman ändå var i rivartagen tänkte hon att det var dags att riva och klippa i Emils hår. Långt och ganska yvigt hade det blivit, även om det nu var för långt och tungt för att ha de där söta lockarna han en gång hade. Fram med saxen!

Ja å bara några minuter senare såg det ut så hära istället. Faktiskt gick det väldigt bra (Alfons på iPaden som storebror). Två gånger var det protester, men inte mot klippandet i sig utan bara mot att sitta stilla. Stackars pojk.

Men för föräldrarna känns det lite konstigt. Är det verkligen samma Emil? Men det verkar han vara.

För han kan fortfarande vara en förgrymmad onge. Så arg då det inte går som han vill!

Men även om klippningen var nödvändig (även för att det blev fullt med mat i håret vid ätandet... ) så kan man ibland längta tillbaka till det yviga Emil-rufset...

28 december - vinteraktiviteter

När det blir jul då blir det snö. Ungefär så har Albin sagt hela december. Och vem kunde tro att han skulle få rätt? Istället har vuxna gått runt och smålett lite sådär för hur säkert en fyraåring kan veta saker och hur fel fyraåringar kan ha. Tji fick dom!


Det gäller ju ändå att passa på. Fram med skidor, slädar, pulkor. Jojo, allt ska prövas! Det var egentligen första gången på skidor för Albin. De andra gångerna han testat, tidigare år, räknas bort. Då var det en sur-Albin. Men i år gick det bra! Måste vara all skidsport han sett på TV för det såg bra ut! Även om det ramlades ibland.

Emil var inte riktigt lika förtjust i vintersport. Sin andra tur i livet på pulka tillbringades skrikande i knä på Johanna. Att andra kastar snö var däremot roligt. Och första delen av en lång promenad i sele var rolig. Men nån måtta får det vara. Sista biten av promenaden var INTE kul.

Men sjuke Emil har iallafall blivit friskare! Hurra! Den minskade aptiten som han haft under julhelgen var också borta. Åtminstone då det gällde kex på morgonen (dagen, eftermiddag, kväll... ).



Efter några snöiga dagar i Småland var det så dags att bege sig mot Röda huset. Och tro det eller ej- det fanns snö där med!

27 december - Melkerbus

Som sagt var även Melker i stan tillsammans med sin familj. Då gäller det att passa på att busa rejält! Det busades både i Skogslund och hos Maggan och Janne, där Melker bor när han är i Nässjö. 

Eftersom det var härligt (men kallt) vinterväder, ja riktigt juligt väder, blev det att åka pulka till Norrboda. Men hem- då blev det hästbuss ena gången. 

Nämndes det att Albin (och Emil) firar jul flera gånger? Juldagen var inte sista gången det blev paketöppning. Ytterligare en julafton blev det när Fredrik och Emma kom på besök på annandagen. Och julklappar, till exempel lite tågbana, kommer ju till användning när man ska leka med Melker. 

I övrigt är det lite oklart vad de leker för de lekte så bra att de höll sig för sig själva. Lika bra gick det inte att ta ett gemensamt kort på dom. Att stå stilla och se snygga ut var inget de hade lust med. Men Märta ställde upp som fotomodell. Men då kunde inte Albin låta bli att vara med...

25 december - mer jul

Nog för att det är bara är jul en gång om året. Men det hindrar inte att man kan fira den flera dagar i sträck då den väl anlänt. Så gör Albin och Emil. På juldagen blev det tåg till Nässjö.

Men inte vilket tåg som helst utan ett pendeltåg. Mycket noga för Albin. Inte extra-tusen. För Emil var det viktigaste dörrarna- han sprang mot dom flera gånger. Horisontalläge i vagnen för honom. Efter kort protest så kom han på att han faktiskt saknat vagnen- inte samma sak att sova i en tvättstuga! 

Och som han sov då! Märkte ju knappt av att tåget kom fram. Ojoj, trött pojke. Eller? Nja, i Gula Huset så var han helt plötsligt inte så trött utan hitta snabbt fjärrkontroll och andra saker att pilla på. förstås.

Så kom han som alla väntat på. Syssling-Melker alltså. Och tomten. Hela Skogslund med mammans kusiner, sysslingar och fastrar och allt hade samlats. 

Foton i julmysmörker är lite svårt, men nog verkade det som om barnens ögon tindrade? Och även Melkers mammas ögon lyste. 

Ja å sen blev det en massa finfina paket öppnade. Albin har vat upp sig och blivit riktigt bra på att öppna paket. Men så har han också fått enormt mycket övning. 

God jul igen!