24 december - julafton ju!

Så blev det julafton. I år igen! Familjen hade två dagar innan jul tagit sig ner till Nässjö för att bli riktigt van vid att fika på morgonen. För att vara beredd på julaftonsmorgonen, liksom.

Och nog var pojkarna beredda. De hade varit mycket glada i flera dagar, såpass att Röda Huset kändes för litet. Emil hade dessutom haft på sig pepparkaksdräkten så mycket hann kunnat, tredje året i den dräkten för honom! Men nu är det hål i knäna...

Pojkarna hade tur. Tomten hade kommit redan under natten. Mest tur hade Emil, för det var han som blev mest förtjust i presenten med papperflyglansvikning. Och då blev även Johanna sysselsatt.

Många vikningar och många flygplan blev det!

Emil är en riktig storpysslare nu. Bland annat ritar han massor och snabbt. På vägen ner pysslade han med piprensare som han fått av farmor. Mormor ville såklart inte vara sämre (hehe) utan köpte också piprensare. Och helt plötsligt hade granen piprensadekorer! Och han var självklart med Johanna och klädde granen tidigare också.

Efter diverse julmat och sånt så kom han äntligen i egen hög person. Tomten alltså! 

Det efter att lite kusiner och sysslingar anslutit. 

Emil längtade dock mer efter en annan person än tomten. 

Men tomten fick väl duga så länge.

"Fejkskägg", konstatera Emil. Fast inte fejkjulklappar åtminstone.

Elise verkade ha varit snällast. Hon fick flest julklappar verkar det som.

Det dröjde innan Albin fick julklapp och då var den första han fick en lykta? Den åkte snabbt in i nåt hörn någonstans. Virrig som han är ibland. För på slutet undra han varför Emil fått en Rubiks orm och inte han? Jo i lyktkartongen låg ju en Rubiks orm... Och i ett av flera paket som han samlat men inte öppnat låg ytterligare en... 

Men vem längtade Emil efter då? Jo då han hörde bilar på ingång så gick han ut och skrek 'Henric! Henric!'. Och blev helt knäckt när det 'bara' var Maggan och Melkers familj. Men precis när tomten kommit så kom även Henric. Då blev det en nöjdare Emil! 

Men efter att tuuusen julkappar delats ut (kändes det som) var Emil ändå bekymrad. Han gick fram och ställde sig framför Henric, klappade honom lite och frågade 'Du som är så snäll, varför fick inte du några julklappar?'.

15 december - julförberedelser

Gamla vanor är visst lite svårt att bryta... Särskilt när man gjort det i flera år. Och när det är jul. Så nu blir det ett blogginlägg igen. För det är ju mitt i advent och julförberedelserna är i full gång. 

Naturligtvis bakas det pepparkakor i Röda Huset. Eller rättare sagt, pojkarna bakar pepparkakor. Mamman har gjort degen och sköter ugnen men behövs på det stora hela inte alls verkar det som.

Även om Emil från den första stund han bakade pepparkakor (pytteliten, som hjälp åt Johanna eller om det var tvärtom) så har det sett ut som han vet vad han gör. Nu kan man konstatera: han vet vad han gör.

Att Albin vet vad han gör var det väl ingen tvekan om. Nu blev det en plåt för Albin. Sen var han trött. Han har varit ganska mycket trött i höst, men förkylningar och mörkt ute. 

"om man inte behövs vid bakningen får man väl ta kort istället"

Men det är ju mer än pepparkakor som fixats. En gran har kommit in. Till slut, får väl sägas. Pappan och pojkarna gjorde tre försök, lyckades först på det sista. På de två första var granarna för små. Det är inte den här. Stor och fin!

Och med en Albin som sovit vid granen ända sens den kom in. Emil sov istället på den här sidan dörren. Knäppa, det är dom.

Mest åtråvärt i deras ögon har det varit att få ha den här lyktan. Emil lyckades länge men fick ge sig.

Med granen inne var det även dags att ta julkort. Uppskattat tillfälle av alla. Eller?

Emil var något svårflörtad. Först så här:

Och sedan så här:

Blir ett julkort med den ende pojken som kan uppföra sig? (just vid det här tillfället iaf.. )

Nä det löste sig med att Emil, en riktig pysselpojke, fick ha sin hemmagjorda strut. 

Så blev det ett julkort till sist! God Jul! (snart iallafall)

10 november - finns bloggen?

Så här ett halvår efter senaste inlägget kan man med rätta fråga sig finns bloggen? Svaret är väl nja... Kanske kommer det några uppdateringar och kanske det till och med kommer igång med regelbundna uppdateringar, vem vet?

Det behövs väl knappast sägas att det hänt en hel del sens i somras. Emil har börjat skolan. Albin börjat tredjeklass. Det har varit spa-besök, och mountainbikande, förkylningar och en Albin som kommit på att vila, det är rätt gött det.

En del saker finns på mammans instagram, jillergard. Resten får ni kanske nöja er med att undra över.

21 juni - en midsommarhälsning

Här kommer en midsommarhälsning från Röda Huset! Urbota dåligt med uppdateringar härifrån nu, men allt tickar på och går vidare ändå  =)

Albin hade fått på sig både sin krans och sin hatt.

Fast oftast är det så här man ser honom sen ett tag tillbaka:

Med en telefon och ett extrabatteri i handen, på jakt efter pokemon. Han kan gå riktigt långt på sina turer.

Emil hade också kransen på. Fast oftast då man ser honom nu på kort så ser han ut så här:

Eller så gör han nån annan dum min, inte minst om man säger 'se snygg ut'. Denna gången testade mamman att säga 'se ful ut'. Då blev det så här:

Blir nog bra med att se snygg ut ändå...

Sen blev det Trädgårdstorp såklart. Den här midsommaren var det finbesök från Nässjö.

Sen skulle gästerna få se att Emil lärt sig cykla men det ville inte cykeln (dåligt med luft). Men Emil har alltså lärt sig cykla!

9 maj - Albin 9 år (och en dag)

Hurra hurra Albin är 9 år och 1 dag och då är man ju så här glad! Det finns en anledning till att Albin ser så sur ut. Och att det blev just 9 år och 1 dag också för den delen. 

Om man börjar med varför Albin är sur så är det för att han lyssnar och tror på sin mamma för mycket. Albin var nämligen ute på pokenad och fick order om att komma hem till klockan sju då det dukats upp till kalas. Men klockan blev tio över sju var det ingen Albin hemma. Mamman ringde och sa att hon, pappan och Emil börjat öppna paketen (och att de var jättefina). En sur Albin kom hem. 

Det tog faktiskt ett bra tag och några paket innan Albin tinade upp.

Överslaget med 1 dag var också mammans fel, men det var bara för hon var borta med jobbet dagarna innan. Men nu blev det kalas minsann! Även Emil fick paket.

Men det var ju Albins dag och de mesta presenterna var till Albin. Men en del presenter var för stora för att fås vid bordet. Då blev det ögonbindeln på!

Det var jättespännande tyckte Albin! Det kan man ju förstå. Men vart var han på väg?

Till växthuset!

Och i växthuset var det en cykel!

Och sen cyklade en lycklig Albin runt runt i trädgården en lång stund och analyserade hur växlarna funkade!

28 april - morfar 65 år och tågsläpp

Sista helgen i april var det dags att åka ner till Nässjö för att göra två saker: fira morfar 65 år och att släppa tågen lösa för våren. Emil och mamman passade faktiskt på att åka tåg ner en dag i förväg. Tåg är bra, men det finns nog bara en sak som kan få Emil att se ut så här:

ett löfte om fika vid tågbytet i Norrköping, som blev längre än det skulle pga förseningar. Men fram kom dom till slut iallafall. Och på fredagen blev (såklart) Emil ordentligt bortskämd, bland annat fick han åka Mustang. Då var han inte alls så sugen på att bli fotograferad. Hur man löser det? Jo man säger att man ska skicka bilden till Albin så att Albin blir avundsjuk. Och resultatet blir då...

 

På lördagen var det bland annat dags för morfars fest. Och inte minst dags för morfar att få paket. Särskilt ett hade han sett mycket fram emot... Trodde han.

Först: mkt nöjd med sin hink som såklart innehöll kitt till växthuset som han beställt.

Sen: mkt besviken med sin hink som såklart inte innehöll kitt till växthuset som han beställt.

Är det inte kul med överraskningar? Fast kittet levererades veckan efter.

Pensionär som han blivit fick han även 'pensionsfrukt' av barnen (som de tycker att passionsfrukt heter).

Söndagen var det tågsläpp, hurra! Många lok på plats men ingen under ånga. Och många skogslundare på plats, fast Emil brydde sig mest om sin kompis Henric.

Riktigt goda vänner de två. 

I år körde Emil lok igen och i år blev det succé!

Albin hängde med mamman och såg till att åka riktigt mycket vändplatta. Snurrade lok är livet!

Det var mycket som hände den helgen men lite tid för massage finns det väl alltid? Emil har förresten börjat ge mamman massage varje lördag (men bara på lördagar).

Och vägen hem blev en liten mindre väg då timingen den här resan var perfekt. Perfekt för att äta Ryssbyglass alltså då de hade öppet! 

Och efter ett stopp i Linköping var det tre personer som åkte mot Tullinge då Emil stanna i Linköping (och såklart Johanna).