Så bar det iväg vidare i Normandie på vägar som ibland såg ut så här:
Och ibland så här. Modernt (och häftigt!) så det förslår. Pappan försökte att inte titta ner från den höga bron.
Men allting är långtifrån modernt. De flesta byar och städer har en gammal, härlig fransk charm. Som badorten Trouville som blev familjens första kontakt med den Normandiska kusten. Och men den Normandiska grönsaksaffären.
Sen kom de fram till stranden i Trouville. De har ju redan badat på Trouville förra året, fast det var en
härmis-Trouville. Det här var äkta vara.
En jättelång och jättebred strand. Och badkläder glömda i bilen. Det hindrade inte pojkarna som blev jättebadsugna och kastade kläderna! Men det hindrade föräldrarna.
Det blev strandens enda nakenfisar. Varmt i vattnet var det ändå och fullt med folk. Och snart ganska fullt med vatten när tidvattnet kom med rasande fart! Badvakter höll koll på de badande med visslingar och det behövdes visst. Den lilla viken som familjen vadat över för att nå vattenbrynet hade då familjen gick tillbaka höjt sig rejält! Här gick det snabbt!
Modernt var inte heller nattens boende, i utkant av Bayeux. Men häftigt!
Extra bra tyckte pojkarna med stor gräsmatta och hunden Figaro! En strävhårig tax som gillade att springa efter pinnar som pojkarna kastade!
Mamman gillade å andra sidan att sitta inne och dricka te.
Och äta frukost.
Och kanske är det här den snyggaste utsikten som familjen haft från toalettstol (ja faktiskt!)?
Mitt i all Frankrike-resande börjar Emil fråga om familjen inte ska åka till Göteborg snart. 'Varför det?* undrar mamman, som nog tycker att den här resan är bra nog. 'Jo för de har så fin trappa där. Och sköna röda fåtöljer' löd det oväntade svaret! Emil tänkte på Hotell Eggers såklart,
där familjen bodde förra året! Och det kanske inte var så konstigt.
Normandie har liksom Sverige haft en torr sommar. Men självklart regnade det då familjen var där. Då blev det en lugn morgon och ett härligt badkars-bad, som de även tog vid förra övernattningen! De höll mycket noga på gränsen mellan sig, nån måtta får det allt vara på mysande!
Regnet sluta tillslut och det var dags att börja turista. Men med vad var frågan?
Jo det blev den jättestora majslabyrinten utanför stan! Det här kunde varit det sista man såg av pojkarna för sån fart fick de. Faktiskt sån fart att Albin slirade omkull i en sväng i flisen!
Tur man fick en karta. Den var stor. Albin och Emil stormtrivdes!
Man kunde göra lite uppdrag som att hitta dinosaurier. Fast inga riktiga utan målningar och högtalare med fransk musik. Albin och mamman lyckades även med att hitta alla stämplar som var det svåraste uppdraget!
Det fanns inte bara labyrint utan även stora trampbilar. Där blev det full fart! Fanns tillochmed extrasäte så Emil fick sitta baktill i racet. Eventuellt misstänker pappan att de körde sönder någon bil, men säg inget....
På kvällen gick familjen ner till Bayeux för att äta. Dan innan hade de ätit crepes på en marknad medan pojkarna (mest Albin) fascinerat tittat på några som svarvade. Men nu skulle de äta fint, crepes förstås, på resturang! Albin hade fått nya kläder och såg snygg ut.
Vägen till resturangen var inte så ful den heller. Och restaurangen låg vackert vid ån och bjöd på goda crepes med speciell barnmeny. Det hjälper inte så mycket när man är trött och Albin var jättetrött. Och Emil var Emil dessutom. Restaurangbesök fick en vågrät tumme upp av Emil, som brukar göra tummen upp/tummen ned för olika saker. Det fick bli hämtmat och snabbmat i fortsättningen, även om det på vissa sätt ändå var trevligt att vara hela familjen ute!
Sen blev det att gå hem uppåt i den vackra kvällen. Pojkarna gick på bra trots trötthet (Albin går ju alltid snabbt så fort han får röra på sig!). Man skulle nästan haft ljud-fil här för här frågade Emil hur Pippis sommarvisa går, mamman börjar sjunga, Emil säger 'ja just det!', mamman sjunger vidare, Emil säger 'neeeeej nu glömde jag bort det!!!'. Upprepa. Några gånger.
SparaSpara