31 december - nyårståg

Det är nånting på gång i Gröna rummet nu kring nyår.

Dit pappan, Albin och Emil först försvann. Och senare även mamman. 

Hela familjen instängd i ett litet rum.

Det blev nämligen dags att bygga ihop Märklin-järnvägen lagom till nyår. Emil hade ju fått ganska mycket i julklapp. Och då var ju pappan tvungen att ta ner sin järnväg i sin tur. Jättemycket järnväg!

Och en del hus, vagnar och både fungerande och icke-fungerande lok.

Och växlar. Och kryss. 

Men lite fler saker kan alltid behövas till. Då är det bra att Lego finns! Och att pojkarna är experter på Lego! Här är en tågtvätt som gjorts. Ni ser väl borstarna, som kan snurra på riktigt? Tågtvätt är alltid en favorit för pojkarna att bygga.

Och sen blev det väl som det alltid blir. De vuxna tar över och bygger större och större. Tåg som tappar strömmen. Ombygge och ännu större. Knepigheter att få ihop rälsen. Felsökning. Mer Lego! Och värre och värre byggen. Jättekul alltså! Hela familjen ingenjör engagerade!

Och med det så önskar Dagens Albin & Emil en riktigt gott nytt år!  

28 december - mellandagar

Juldagarna fortsatte i lugnt tempo. Lååånga fikastunder, särskilt på morgonen, så där som det brukar vara. Och det började funderas på lite hemfärd kanske? Oavsett hur mysigt man har det så är ju hem alltid hem.

Det här kortet är taget bara minuter innan Emil spyr. Då han fått extra tågräls och borde vara glad, faktiskt. Så här i efterhand kan man se att han inte var pigg alls. Emil (och mamman) fick stanna extradagar. 

Emil passade på att dega ordentligt medan Albin och pappan reste hem. Fast det behövde han verkligen.  Och vila hjälper. Det var tydligt på kvällen.

För då var det helt plötsligt en fjant som inte ville ha på sig kläder, men gärna pusslade.

Och ännu hellre sprang runt runt och fnittrade med morfars tröja! 

Emil var frisk igen.

Men det fanns en sak med att varit sjuk, åtminstone bra om man heter Emil. Då fick man åka tåg till kusin-Emmas födelsedagskalas i Mantorp! Tre tåg tillochmed. Bra så.

Och bra att vara på kalas och leka med kusiner och få julklappar. 

Och fika såklart.

Sen blev det faktiskt den andra pojken som följde med mamman till Röda Huset. Emil stannade över hos farmor och fick lite extra uppmärksamhet. 

24 december- nu kommer tomten!

Å knappt hade kusinerna hunnit komma och springa runt förräns han med stort T kom: Tomten!

Vissa var väldigt intresserade och framme.

Medan andra... tja, vad man nu ska säga Albin gjorde. Det är alltså Albin i soffhörnan, under kuddar.

Bäda sätt verkade dock funka, för båda fick fina paket av tomten. Emil fick mycket som hade med tåg att göra (vad annars?) band annat en egen Märklin-tågbana! Eller om den var morfars?

Och Albin då? Jo han fick sitt länge efterlängtade Little Bits- elektronik-Lego kan man kalla det. Och då ett sätt som man kunde bygga sin egna R2D2 med. En robot alltså, för alla som missat att se någon av alla jättemånga Star Wars-filmerna.

Det har iofs Albin aldrig gjort, sett en Star Wars-film alltså. Men strunt samma, R2D2 tycker alla om ändå. Hur kan man motstå en söt robot med konstiga ljud liksom?

24 december - nu kommer: kusinerna!

Ja snart kommer tomten. Men först hinner kusinerna (tja. nästan kusiner iaf. sysslingar.) dyka upp. Elise hade ju redan kommit till maten och efter Kalle kom även Melker och Märta. Stor fotosession såklart. Albin tog fram sin bästa fotomin- inte.

Medan andra blev väldigt väldigt fnittriga.

Och andra började städa.

Städa Melker.

Så då var alla på plats! Men var är tomten?

24 december - snart kommer tomten

Då blev det julafton till slut! Familjen kom ner ett riktigt vinterlandskap i Småland på fredagen. Och vaknade i grått töväder på lördagen. Det hindrar ju ingen jul för den delen. På dan före doppardan blev det först fika hos Henric, som skulle ha varit kusinfika men fick bli lite mer släktfika efter sjukdomsbortfall. Och på eftermiddagen kläddes granen!

På kvällen hängdes strumporna upp av två förväntansfyllda pojkar, på ytterdörren och på toadörren valde de. Sen somna de nästan direkt. För att sedan vakna tidigt, tidigt, spända av förväntan på julaftonsmorgon. Nope, det sista var inte sant. De vaknade sent och hade glömt bort vilken dag det var!

Men öppna paket gick ju bra ändå för paket hade kommit i strumporna. Särskilt Emil kom snabbt i i stämning. Albin var väl lite mer obalanserad, men nöjd med sovmorgon. Det har varit en lång termin!

Som inte morgonpaketen var nog så hade pojkarna fått varsitt Lego-paket i julklapp av kusinerna i Mantorp. Och bygga Lego, det kan ju pojkarna det!

Men tomten då? När kommer han? Tillbaka kanske man ska säga, för uppenbarligen hade han varit på natten/morgonen. Och mitt på dagen så gjorde han ett uppträdande! För nåt rött smög och dansade ute på gärdet! Emil tittade och ropade på honom!

Och Albin var på ovanvåningen, tittade spänt ut och signalerade med ljusstjärnan. Smart. Men sen kom han på att man kunde gå ut och sprang nästan efter tomten, klädd i kortärmat. Lite fundersam var han allt. 'Jag tror det var Lennart. Han är inte här!'. Men sen såg han att Lennart hade tänt pannan i växthuset. Så det kunde ju inte varit han.

Och sen hade kusin-Elise kommit och alla åt massa julmat och däckade framför Kalle på tv. Så som det kanske ska var på julafton.

21 december - det gäller att passa på

Ser inte mycket ut för världen, snön. Men det gäller att passa på! En söndag och man är ledig och det finns en chans att det kanske går åka skidor- klart man ska passa på!

Turligt nog var gräset fruset. Då gick det åka i pyttelilla slänten (kan det ens kallas det?), precis bredvid stentrappan. Om man gick upp vid sidan, på gräset enbart.

Men åka neråt gick det! Både med skidor...

och pulka! Och med snowkick, som mamman testa. 

Och faktiskt, lite längre bort var det faktiskt mer snö. Kanske mest snö i hela Tullinge faktiskt.

Om Albin åkte bra nerför så skulle ni sett han uppför. Värsta Kläbo! Fast ibland blir det nåt fall. Har man otur fångas man på bild!

Sen gick det som det brukar gå med Albin. Ett sammanbrott alltså. Men det är övergående. På eftermiddagen så var han på'et igen.  Nu på skidor mot pulkabacken, med Emil på racerpulka (= snowracer), prickandes in den lilla snön som gick. I backen, som var överraskande tom, blev det såklart att dela på racerpulkan. Albin lärde Emil dumheter förresten. Han drog upp honom i backen sittandes på racerpulkan. Såna dumheter!

Och det var tur ändå att de passade på. Så här några dagar innan jul är snön helt borta. Jullovet som starta idag får firas på annat sätt– med fika i Gamla stan, precis som förra året. Och Emil åt en jättebulle, precis som förra året. Vissa traditioner ska man visst hålla på.

18 december - julkort

Här har det pysslats i långa banor! Nästan bokstavligt talat. Med alla klara julkort utlagda på rad så blir det faktiskt en bana.

En lång bana. 

Det är Albin, Emil och Pappan som ligger bakom alla julkort. Det har blivit lite av en tradition att den konstellationen gör julkorten. 

Det har klippts, ritats och inte minst klistrats för fullt. Tungan ute vid full koncentration verkar vara ett familjedrag... 

Men nu är alla julkort lagda på lådan och förhoppningsvis även framme!

16 december - julgranen klädd

Nu är granen klädd! Men det blev inte som vanligt. 

Det blev en mycket mindre gran än vanligt. Pytteliten mot de som brukar vara. Den hittades av mamman när hon och pojkarna var nere vid stationen för att titta på ånglok! Ångloket swisha bara förbi, men de fick åtminstone en gran. Som bara låg där. Som efter att ha hittats varit på Hemköp och handlat; inte alla granar som gjort det. 

Lite andra saker som inte är som vanligt: granen står i en hink, står på övervåningen, har en annan ljusslinga och bara plastkulor. För det är ju lätt att springa in i den, där den står.

Emil tyckte det blev sååååå mysigt. Ville sova ute vid granen. Kan man ju förstå! Det blev att läsa bok vid granen iallafall. Emil har dessutom en gran på sitt rum. Fast den är i plast och färdigklädd och inte alls lika mysig, det fattar man ju. 

Och efter att ha klätt granen är alla överens om en sak: nästa år blir det en stor gran i stora rummet, som det brukar vara.