3 December - Höstens bussresor

Under hösten har pappan, Albin och Emil åkt mycket buss. 07:32 på vardagsmorgnar brukar pojkar ta buss 722 från källvägen till förskolan. Ofta åker mamman samtidigt med 722 åt andra hållet mot Tullinge station. Att få hela familjen redo med rätt kläder påklädda, rätt matlådor och annat nerpackade tar ofta längre tid än tänkt. Därför brukar just sträckan mellan huset och busshållplatsen gå ganska snabbt. Hemresan går från dagis kl 15:18 med samma buss. Den turen till och från bussen brukar gå i betydligt lugnare tempo. Albin älskar att åka buss och blir ofta upprörd om någon föreslår en promenad eller bilresa. Albin är ofta väldigt koncentrerad under resan och tar uppgiften att trycka på knappen med stort allvar. Först trycker han på röda knappen, sen på blå och ibland även på dörrknappen. Han håller bra koll på om det för dagen är en dragspelsbuss, snabbbuss , gammal buss, trasig buss eller ny buss. Emil brukar mest försöka att hålla sig vaken på morgonturen, men vid hemturen brukar han vara pigg och se till att tala om att han ser lampor i taket på bussen. Här kommer en lite stilstudie från höstens bussresor.

30 november - Ännu mer ljus och lite fika

Här kommer lite fler bilder från helgen som gick. Hej mormor och morfar! Fin välling-drickar-bänk En av hundra fikabilder. En annan fikabild. Bilder från fackeltåget till adventsgudstjänst som Albin, mamman och mormor deltog i.

30 november - mera ljus!

Nu gör vi ett hopp tillbaka i tiden, till helgen och till en tid utan dagis för Emil. Men ännu en helg då det blev bokstavligen mer ljus i huset. Och då märks det att Albin och Emil är syskon.

Fast samma intressen kan ha nackdelar. Emil körde med sitt yttersta vapen mot Albin- bitattack! Albin körde själv nog mest med flamsattack. Även det ganska effektivt.

Men inte tittade pojkarna på lamporna i fred inte, nejdå. Alla tittade på. Och alla var förutom föräldrarna mormor, morfar och Johanna.

Klart Albin trivdes med uppmärksamheten. Och med ljusen för den delen. Det var första advent och mer ljus åkte fram. Ganska många faktiskt. Det blev till och med ljus i växthuset. Det får det bli bild på nån gång. Och de färgade lamporna åkte upp i fågelmatarträdet.

Förutom mycket ljus var det även mycket fika. Passar både Emil och Albin. Morfar visade kort på kameran för Albin- det tycker han också om. Det, och att äta sina fingrar.

Men det gick även att sitta i mormorsknä, särskilt om det var skalendern på tv.

Emil tyckte det var helfestligt med ljus överallt. Tokigt värre. Lampa! Lampa! Lampa! Tänk vad han kommer gilla granen då?

2 December - Inskolningen börjar!

Idag var det dags för den stora dagen för Emil. Emil hade kanske rampfeber och kände av att det var en speciell dag. För han vaknade redan vid kl 5. Kanske 1.5 h tidigare än vanligt. Efter en tidig frukost och sen full Emil-aktivitet fick det bli en nödvändig och tidig förmiddagssovning. Och det var nog bra för att orka med förmiddagen. Sen var det dags för de tre pojkarna att ta bussen mot förskolan Bäverhyddan. Albin var uppspelt och Emil yrvaken. Det var ju idag som Emil officiellt skulle börja på Bäverhyddan. Men frågorna var många. Albin undrade Vilken grupp skulle han tillhöra? Grön (Albins) eller Orange? Vilket kapprum skulle han få? Mamma och pappa undrade om han skulle trivas, om han skulle kunna sova och om han skulle äta maten. Väl på Bäverhyddan fick Albin stanna utomhus bland sina kompisar i gröna gruppen. Emil tyckte det var väldigt spännande att han och pappan fick gå in själva. Det visade sig att han blir varken grön eller orange, istället kommer han tillhöra en ny grupp utan namn än. I gruppen kommer de minsta barnen ingå. Kapprummet blir det första till vänster från ingången. Albin har det första till höger. Sen fick Emil gå till upplevelserummet och träffa Pedagogen Kerstin. I rummet fanns några andra mindre barn. Emil passade på att undersöka rummet, alla spännande saker och barnen. Utanför fönstret stod Albin, Jenny och Linnea och vinkade och knackade på fönstret. Emil skrattade och vinkade tillbaka. Albin var glad och stolt över att lillebror börjat. Emil klarade blöjbytet. Men sångstunden ville han inte vara med på. Sen var det dags för lunch. Och gissa vad som serverades till lunch? Ris och majs med diverse tillbehör! För er som inte vet så har det varit Emils favoritmat sista tiden. Så det blev lyckat. Emil fick ett vanligt glas (utan pip) och lyckades dricka hjälpligt med det. Han lyckades även äta lite med skeden. Sen var det dags för hemfärd med en trött Emil. Man får nog säga att första dagen gick strålande för Emil.

25 november - ljus och farmor

Nu har det både varit ljus och farmor i helgen. Men knappt några föräldrar. Eller nåja, inga föräldrar efter söndags eftermiddag. Men på lördag förmiddag var alla samlade när farmor kom!

Och hon kom med paket! En månad innan jultomten- tomten får känna sig slagen med hästlängder med andra ord. Och vad fanns i paketen om inte saker som lyser! Emil fick en pingvin med luva och lampor och visade att han fortfarande kan lamptecknet (det gör han några gånger per dag).

Albin fick också en lysande present, nämligen en rosa lavalampa. Den har alla fått titta på mycket.

Men det blev ännu mera ljus med farmor. Hon och Albin pysslade en lykta som sedan tändes fint vid fika, trots att Albin var toktrött då den gjordes och inte kunde hantera limpistol. Stolt i vilket fall och nog blev det ganska fint?

Farmor var inte bara på finbesök, nej hon skulle få jobba för sängplatsen också. Söndag till tisdag eftermiddag hade hon själv hand om pojkarna då föräldrarna tog semester från föräldrandet. Det verkar ha gått mycket bra och är nåt som föräldrarna kan tänka sig igen. Fast efter två dagar var det ganska tomt att bara vara två vuxna.

2o november - en sån Albin igen

Nu har det varit utvecklingssamtal för Albin igen. Och hur var det då? Den största skillnaden var att det var pappan som var där denna gången. Annars var det samma Lisa, samma Emil som var med på samtalet. Och det de pratade om vad nästan samma som förra gången. Eftersom det är onödigt att skriva samma saker två gånger kan ni ju lika gärna läsa förra inlägget då.

Nya bilder från dagis blev det också. Albin hade som Lisa uttryckte det överträffat sig själv då han hoppade ner från en stor sten. 

15 november - bara en liten historia

Det är inte alltid det finns stora historier att berätta. Särskilt en lördag i november så är det inte säkert att det händer något stort värt att rapportera. Men det händer alltid något litet. 

Som att hela familjen är hemma, för det är ju lördag. Nåt roligt måste man få ha och idag åkte nya leksaker ner (och några gamla upp). Emil gillar saker med hjul så en bil åkte ner till honom också och racerkanan kom ner till båda pojkarna. 

Även till den som måste fåna sig på korten.

Leka tillsammans, nja det gick väl sådär idag. Albin vill väldigt gärna att Emil ska göra rätt. Och då Emil inte gör det skriker han 'Nej Emil!!!', högt! Då får alla ont i öronen och ingen blir glad. Särskilt inte Albin som känner sig orättvist behandlad. Men ändå- lite roligt med nya saker! Och Emil tyckte mycket om den nya bilen.

Dagens historia får ändå ett sorgligt slut. Den nya röda lilla bilen tappade ett hjul och gick inte att laga. Även korta små historier kan vara oändligt tragiska.

11 november - helg har det varit igen

Hurra 800 inlägg på bloggen! Vad firas det med då? Jo tydligen att Emil klämde fingret, för det var förra inlägget som var nummer 800.

Men vad handlar nummer 801 om då? Det handlar om att pojkarna har varit på besök i Skogslund i helgen. Och som vanligt med besök borta så tiden fort så egentligen hanns inget med. Men okej då, nåt måste väl visas.

Det började med en tågresa. Emils platta finger var numera ganska normalt och han verkade inte ha nåt svårt att använda det för att äta chokladkex. Jodå, sånt fick han minsann! Både han och Albin och mamman ska sägas. Emil höll sig till stor del på golvet förutom då han försökte rymma bort eller då han gick till resturangvagnen. Och Albin tittade efter stopp. En ganska lyckad tågresa.



Frågan är vad en resa till Nässjö är utan loppis? Mamman gick tre rundor på två loppisar. Den gången släpade hon med Albin som snällt hängde med. Bland annat hittades disco-julgranskulor!

Albin hängde även med på en runda med Nickolina och tittade på där man testar miljön och spanade efter monster. Emil tog det då lite lugnare och kelade med katten. Kela enligt Emil är att kort lägga huvud mot huvud. Det har han testat på allt möjligt nu- mormor, morfar, Albin, iPad, Findus, Linas man, Linas päls och Lollys man, även om det sista var med viss tvekan. Plus en massa annat. Gulligt.

Gulligt var det väl även på ett sätt på söndagen, men inte så lugnt. Albin hälsade på hemma hos Fredrik och passade på att busa jättemycket med Kenza och Bengt.

Frågan är vem som blev mest sönderbusad- barn eller hund? Det tittades även på de fyra söta kattungarna- Albin var ganska nöjd. 

Jamen det var väl lite av det som hände i Nässjö då. Sen åkte alla hem. Albin var trött men försjönk ner i päää. Emil var trött men försjönk inte i nåt utan var förgrymmad onge i åtminstone 50 % av resan och på den tiden lät han alla veta att han var trött. Stundtals, resten av tiden, kunde han faktiskt sitta still.