Dagen efter julafton, alltså på juldagen, åkte Albin och mamman till Skogslund. Fast även bakåt i tiden, för i Skogslund var det julafton igen. På kvällen kom till och med självaste tomten och hälsade på.
Albin, som ju på julafton (orginaljulafton) hade varit lite tveksam till paket var nu aningen mindre tveksam till dom. Men desto mer tveksam på tomten.
Albins syssling Melker hade däremot inget problem med nåt av det. Han hämtade gärna paket, både sina egna och andra. Så Albin studerade Melker uppmärksamt (kanske för att mamman flera gånger sagt att en av de tre vise männen faktiskt hette Melker) och kom igång ganska bra själv.
'Mer', sa Albin. Och fick hämta mer paket. 'Mer', sa mamman, och Albin gick och hämtade mer paket.
Men sen tog det stopp. Hämta paket gick bra, men öppna var det värre med. Eller han öppnade två självmant. I ena var det mjuk filt. Mjuka paket tråkigt tyckte Albin. Men i andra var det en fin snöglob. Den höll Albin fast vid ett bra tag. Man vet vad man har, men aldrig vad man får, sa Albin. Mer än hälften av alla paket fick helt enkelt vänta.
Och Melker då? Jo han öppnade på bra. Fast inte var det lika roligt att öppna som att hämta ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar