.jpeg)
Så det var dags igen för Albin att åka tåg. Som vanligt söderut, mot mormor och morfar. Fast denna gången var det lite annorlunda. Dels skulle Albin stanna lite själv i Nässjö. Dels så åkte Albin och mamman ett annat sorts tåg, ett Veolia-intercity.
Det innebar dels att mamman inte mådde illa och dels att de satt i en f.d. sovkupé med en låååång korridor utanför. Den från början lite slöe Albin var snart bara ett minne blott. Han förvandlades istället till en tågvilde. Fram och tillbaka sprang han. Kanske särskilt mycket eftersom han hitta en söt tjej att impa på.
En liten stund kunde han sitta stilla. Då han och mamman fikade i resturangvagnen. Sen var det springa igen. Och Albin blev trött. Men han hade iaf krafter kvar att på perrongen springa till morfar och upp i hans famn. Det hade inte mamman.
Men, vad tokigt söt Albin är när han åker tåg! Blicken i fjärran, en eftertänksam min.
SvaraRadera