Efter lussemarknaden åkte Albin och pappan hem till mamma, som kände sig lite dålig och tyvärr missat allt. Men Albin sjöng lite tipp-tapp hemma med, innan det var dags för julkalendern. Det är mamman och Albin som varje dag tittar på kalendern och öppnar luckor tillsammans, oftast halvt nedbäddade i sängen.
Så när Albin hade varit på pottan tyckte mamman det var onödigt att han skulle ha byxorna på, de skulle ju vara under täcke som sagt och sen pyjamas. Neeeej! Byxor! Tyckte Albin. Jaja, sa mamman. Då får du ta på dom själv. Mamman måste ner och hämta kalendern. Kan inte!!! Sa Albin. Jag tror du kan, sa mamman. Neeeej...
Men då mamman kom upp igen så var det en strälande Albin som sa 'Mamma! Mamma! Jag KANDE!'
Och visst kunde han. Att de var bakåfram, det var väl inte så noga med?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar