Trots vårsol har det varit lite sorgliga veckor. Mammans mormor, mormor Astrid, gick bort i början av maj. Den 17:e maj var det begravning och familjen tog bilen ner till Nässjö för att säga hejdå till henne.Det blev en mycket fin begravning, fast såklart också väldigt ledsam. Fast det märkte inte Albin så mycket av. Han var hos Ia och Otto, bara nåt kvarter bort från kyrkan i Bodafors och hade det nog ganska bra där. Det fanns ju både gräslök, katter och grävmaskin.
Albin blev hämtad inför minnesstunden och fick finskjortan på. Sen styrde han vagnen mot församlingslokalen.
Riktigt god mat och trevligt, tyckte nog Albin där han satt i morfars knä. Fast mat och mat, måååånga jordgubbar och meloner snarare. Den fina blåa skjortan blev lite mindre fin och även lite mindre blå och mera röd.
Men under nästan hela maten satt Albin lugnt och stilla. Även hos Ia hade han varit lugn. Nu var det slut med det! Precis då det blev fina ord sagda så passade Albin på att bli superbusig och superpigg. Kanske tur att de flesta tal var på teckenspråk. För Albin passade på att dunsa lite extra högljutt när han sprang. Som tur var hittade han en kompis i Milton som han kunde leka med ett tag.
Begravningsdagar är långa och känslosamma dagar, även för en liten Albin. På kyrkogården blev det till slut för mycket, men då var ju också nästan hela avskedet till Astrid slut.
Hejdå mormor Astrid. Du gav Albin hans första riktiga puss på munnen och är det nån som kunnat tävla med Albin om att pussa och att gå ivrigt och snabbt så är det du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar