Detta var dan då Emil och mamman skulle åka tåg själva, utan Albin. Hur skulle det gå? Jo ändå ganska bra visade det sig. Trots lite svårighet att hitta parkering till bilen så kom de på tåget. Väl på tåget så visade det sig att det är sant som det sägs- att en olycka sällan kommer ensam. För ett signalfel, en kopparstöld och två bajsböjor med tillhörande klädbyten hände på samma gång ungefär. I övrigt gick allt lugnt till, men Emil var vaken hela vägen trots sovtid så han var lite trött när han skulle av och somnade i selen.
Tröttheten fortsatte utan att det blev så mycket sömn ändå. Men sitta å glo på elden i morfars knä, det är ju också vila. Och gosigt.
Trots det blev inte Emil trött på tåg. Istället blev Duplo-järnvägen, särskilt rälsen, ny favorit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar