Tiden går fort som det heter. Emil går inte fort än. Men ålar riktigt fort. Och den 5 juni var han 9 månader gammal. Så gammal att föräldrarna glömde bort att det var hans månadsdag, men det gjorde inte mormor.
'Eeeeeemiiil! Förgrymmade onge!'. Jo visst har det sagts en del. Albin kan också säga det. För han är ju så klåfingrig. Ibland blir han ledsen och vill sitta i knäet visar han, bara för att när han väl sitter i knäet utnyttja tillfället till att pilla på nya saker. Lådorna i köksbordet är till exempel en favorit.
Äter gör han också bra. Så länge det inte är frukt och bär som sagt. Ormarna, eller majskrokarna som de egentligen är, var en tidig favorit annars som sedan helratades men nu är tagna till nåder igen. Annars kan man ju smaka på annat. Vad som egentligen. Gräs är gott. Och här hittade mamman en sten i Emils mun (efter foton togs).
Emil sover fortfarande mycket på dagarna. Då mamman och Emil är själva blir det nästan fyratimmarspass på förmiddagen. Är andra hemma kan det bli betydligt kortare. Då vill Emil inte missa lika mycket. Kanske är mamman tråkig? Han verkar iallafall gilla pappan så mycket att han blir jätteledsen och snabbt försöker komma ifatt pappan då han ska gå.
På kvällarna är det jobbigare att somna, men nu har det gått ganska bra ändå. Antagligen för han blir så trött av att vakta trappgrinden och krypa runt på dagarna. Sen sover han till bortåt femtiden. Då bir han lite orolig men kan med liten hand på sig somna vidare oftast. Ta upp honom då och han börjar krypa- det är kört. Men jämfört med tidigare är det en enorm förbättring, för alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar