Ja idag blev det av det som familjen tänkt att göra i två år. Åka båt ut i skärgården alltså. Vart var inte lika bestämt eller viktigt, men det blev Utö. Dels för att hamnen, Årsta havsbad, ligger ganska bra till. Dels för att det finns saker att titta på inom inte allt för långt håll. Utö har nämligen en historia som gruvö och det finns flera idag vattenfyllda gruvor att titta på. Bland annat. Emil rullades i vagnen och Albin rullade på springcykeln, så det gick ganska smidigt att ta sig fram.
Att förklara gruvor för Albin var som att förklara kvantfysik för en mås. Den kan se ut att ha fattat, men man vet inte (men vem förstår kvantfysik?). Men han tyckte ändå det var spännande. Emil däremot, som borde sova, han tyckte inte alls. Inte på humör. Han lyckades somna lite kort ibland, men vaknade, särskilt om vagnen blev stilla.
Efter gruvorna så blev det dagens höjdpunkt på två sätt. Den gamla väderkvarnen ligger på öns högsta punkt, men det var också en väldigt spännande upplevelse eftersom man kunde gå in i den. Dock fick man betala inträde, hela 10 kronor. Hu! Inne fanns det mycket att titta på och skrivna tavlor som berättade om kvarnens historia, om man bara orkade läsa. Tavlor finns det faktiskt runt hela gruvbyn som berättar om öns historia. Intressant nog verkar de vara väldigt förtjusta att berätta om konstiga dödsfall- både i kvarnen och bortåt byn. Ö-humor?
Efter kvarnen sa Albin 'nu vill jag hem'. Emil hade sagt det hela resan. Men så funkar det ju inte. Nä nu var det dags för mat. Och fint skulle det vara, på Utös berömda värdshus. Albin som har stor resturangvana från både IKEA-resturangen och drive-in på McDonalds tyckte dock att servisen var lite långsam. Han hade ju faktiskt beställt pannkaka? Emil satt och åt bröd och var ganska nöjd. Faktiskt verkade allt gå ganska bra, kanske för att ett stort gäng pensionärer faktiskt var högljuddare och jobbigare än pojkarna. Fast just då föräldrarna tänkt den tanken så hade tydligen maten gett ny energi till både Emil och Albin och efter det gick det bara utför. Snabbt äta upp maten och sedan ta kaffet på gården.
Det var nog tur. Albin sprang som tokig runt träden. Emil kröp och åt grenar och stenar. Då var det nog kanske dags att försöka hinna med båten kanske?
Ja båten ja. Vad tyckte Albin om den? Vägen dit var jäääääätte jättespännande. Jättekul att titta hitåt och ditåt. Men på vägen hem var han väldigt trött och satt och busa med Emil. Men båtresan verkar varit mycket bra ändå. Men det första isbjörn berättade för dagismöö (självklart hade Albin med isbjörn i sin ryggsäck) var ändå om kvarnen. 'Den hade kogghjul' berättade isbjörn. Stort.
Det var en trevlig tur, men väl hemma kanske man kan instämma i vad mammans och pappans kompis Stina säger: Semester med barn: som vardag fast jobbigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar