Emil, ja han börjar bli stor. Om en lillebror nu nånsin kan bli stor. Faktiskt så fyllde han tretton månader igår. Fast det glömde alla bort.
Vid tretton månaders ålder gillar Emil bland annat att köra bil. Eller åka på gunghästen eller kanske sitta på åsnan. Eftersom han är en riktig klätterapa har han inga större problem med att klänga sig upp. Han klättrar även på en del annat.
På bilen kan han faktiskt skjuta sig framåt med fötterna och tuta själv. Styrningen behöver han lite hjälp med än. Han kan också säga 'AAhAAAA!' högljutt. Det verkar vara det stora att säga nu när det är just nåt stort. Till exempel om han ser att mamman äter nåt som han vill ha. Clementin kanske. Men om mamman säger 'AAhAAAA!' tillbaka, ja då blir det tårar och en ledsen pojk. Stackars!
Emil som älskade mat älskar väl fortfarande mat men inte på samma sätt. Nu ska han äta själv och de flesta mixade bebismat är bläää. Det låter han alla få veta, inklusive kläderna han har på sig och golvet. Men det i mitten på gurkan är gott! Och bröd och specialmuffinsen som mamman bakar.
Så ganska stor i maten ändå fortfarande och stor i ljudvolym när han lägger den sidan till. Stor i orden liksom (och svär ibland). Inte så stor på jorden däremot. För en månad sedan var han
- 8 890 g tung och
- 74 cm kort
Lite mindre än önskat, så nu blir det extravägning i december.
Å ja förresten, Emil kan stå och gå nu. Men det vet han inte riktigt själv. Och när han väl gör det är det liksom som det brukar vara med Emil. Liksom inget speciellt, vaddå då? Föräldrarna är ändå ganska stolta när han står och går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar