Albin och Emil, ja de blir mer och mer kompisar. Albin som från början tyckte att Emil nog mest var läskig kramar honom gärna nu och pussar men även bär bort honom från saker som han inte får. Såna saker är nämligen Emil bra på att göra. Han är ju trots allt en förgrymmad liten onge. Det vet Albin. Fast det vet inte Emil.
Och Emil älskar sin storebror. Oftast iallafall. Ibland är storebror lite jobbig och ibland då inte storebror förstår ett första 'nej' så blir det ett bett. Men om Albin pussar Emil så pussar Emil inte Albin. Emil är inte så pussig alls av sig. Däremot kan han möta Albin med öppen mun. Då tror Albin att de ska pussas och kysser honom på munnen. Men det är inte vad Emil tänkt sig utan han blir arg. Men vad har han tänkt sig? Ingen förstår.
Ganska ofta får föräldrarna den antagligen naturliga och vanliga syskonfrågan- är de lika? Från början var svaret antagligen nej (för minnet är ju kort). En snäll försynt Emil som sov hela dagarna. Som inte tyckte om oljud. Men allt eftersom tiden går blir de även mer lika. Samma svårighet att koppla av och somna i andras närhet. Och nu har även Emil som innan älskade alls sorts mat (bara den smakade nåt) blivit petig med maten och äter mest välling, gröt, bröd, banan, clementin och majs. Allt annat är undantag.
Helt klart är att även Emil liksom Albin kan ha humör. Om han inte får det han vill och det händer ju några gånger per dag.
Men Emil skiljer sig på vissa sätt. Han är inte lika utåtriktad som Albin var och mycket är. Uppmärksam het är ändå roligt, om det är i rätt sammanhang. Lagom litet och lagom mycket uppståndelse är det sammanhanget mycket. Sen har Emil inte heller samma behov av bekräftelse när han gjort nåt. Det finns det flera exempel på, som tidigare nämnts.
Sen gillar båda knappar och att pilla och pyssla. Båda har också varit väldigt rörliga med krypning och allt möjligt. Emil sitter redan på storebrors blå bil och sparkar sig framåt. I värsta fall står han även på den, med god balans, och håller sig i ratten. Men Emil är något senare på gåendet. Nog för att Emil för länge sedan börjat gå. Med betoning på börjat. Han har gått några steg och sedan ändrat sig. Ibland vägrar han ens försöka. Han är lite feg alltså.
Men så hör man plötsligt någon som kvittrar en lite svängig truddelutt. Och då är det Emil som gör ett allvarligt försök, nöjd med sig själv. Sen kryper han vidare som inget hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar