Nog för att Emil har låtit en hel del under tidigare månader, men nu kommer faktiskt med lite vilja ord. Det var tydligt i helgen då mormor och morfar var på besök. Genom att hålla fram blommor kunde man till exempel både få honom till att lukta på blommorna och säga nästan blomma.
Han säger också mamma. Till det mesta visserligen. Men ibland blir det rätt. Som under den ganska långa promenaden som blev av på söndagen. Nerpackad Emil blev till slut ganska uttråkad (men ville sitta i vagn) och började låta både det ena och det andra. Då hade mamman och Emil en mycket givande konversation. Emil sa 'mamma' lite drömmande. Mamman svarar 'Emil'. Och sen upprepades det ganska många gånger.
Men det är klart, när man är så nerpackad som Emil var har man ju inte mycket annat för sig än att prata.
Men ska vi vara ärliga så behöver inte Emil prata just nu. Han är ganska bra på att göra sig förstådd, särskilt nu då han lärt sig nicka ja och inte längre skakar på huvudet åt både ja och nej. Med gester och oljud kommer man långt faktiskt.
Problemet är väl snarare att det inte är säkert att föräldrar lyder bara för att dom förstår. Attans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar