Det var ett tag sen, men nu har Albin och Emil varit på tågresa igen. Närmare bestämt en tågresa ner till mormor och morfar nere i Nässjö. Man kan ju undra hur det gick?
Förhållandevis bra med tanke på trötta pojkar. Först trötta efter en vecka på förskola. Sen trötta efter besöket. Lite småbråk och meningsskiljaktigheter blir det ju såklart. Särskilt då tre personer ska samsas på två säten. Nu hade de egentligen tre, men en var för sig så den utnyttjades inte så mycket.
Eller utnyttjades inte så mycket på nervägen tills Albin fick nog av Emil. Emil vill nämligen inte ta det lugnt. Han kör gärna full fart, även när han bara sitter still (så still han kan). På tre timmars tågresa kan man förstå att man kan bli trött på det. Så Albin satte sig ifred och spela iPad. Fast det ville Emil titta på och seeeee hur fiiiint och stilla de sitter där. Och mamman fick sitta själv och bara koppla aaaaav.
Sekunden efter såg det dock ut så här.
Emil är som sagt inte så stilla så länge. Och inte saknar han drivkraft till att göra nåt åt det. När mamman till exempel fråga om de skulle hämta en bok i vagnen var han nästan framme innan mamman ens kommit på benen.
Vägen hem blev sen. Eller tåget skulle varit framme klockan åtta, men eftersom det var tidsomställning blev det egentligen klockan nio. Knepigt det där. På denna tågresa var även Johanna med, så Albin och mamman kunde gå och köpa chips. Albin handlade egna chips för pengar han skaffat själv!
Emil fick också chips, så att Johanna och Albin skulle få han sina ifred. Egentligen var det väl Emils OCH mammans, men det låtsades han inte om. Kanske var det chipsen som gav honom extraenergin att springa framoch tillbaka i gången , busa upp en annan pojke som också gjorde detsamma och att allmänna bara busa. Och att skratta åt sig själv. Och inte tycka man är trött. Så kan det ju vara. Om man är en Emil-galning.
Men trots allt- det är två snälla pojkar som mamman åker tåg med. Och mamman har iallafall inte tråkigt på tåget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar