Skam den som ger sig, på söndagen gick familjen ut igen i snön. Denna gången utan bilfärd, utan det blev en tur ner till sjön.
Mamman hade nämligen hört att några kört bil på sjön och ville se spåren. Uppe på utsiktskullen såg man ingenting av spår, men massa finheter i det vackra vädret. Pojkarna var halvimponerade.
Men. Sen vågade sig familjen ut på isen. Den verkade vara riktig tjock. Och härlig att gå påtryckte Emil. Det är nåt särskilt med att gå på en sjö.
Albin tyckte också det var spännande. Framförallt var det som stora snöflingor som halvstod upp på isen- jättefint!
Står man på en is så måste man försöka krossa den, så är det bara. Eller är det den lösa snön de ger sig på?
Lite längre bort fanns spåren av en plogad rundbana. Och Emil gick bara iväg. Här ska man gå, verkade han tycka. Och faktiskt, isen över hela sjön var bättre än på Norrviken! Pappan tog sig faktiskt en skridskotur efter fikat. Men det kan ändå inte slå det Albin och mamman gjorde efter maten för de åkte nämligen spark på sjön. Härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar