Så kom dagen som var som alla andra dagar och absolut inte som andra dagar. Sista dagen på förskolan Bäverhyddan. Och sista dagen på dagis för Albin någonsin. Men själv såg han mest av allt fram emot det som skulle komma. Alltså inte skolan, utan sommarlovet.
Emil hittade man till mammans förvåning och förtjusning på en häst. Kanske det finns hopp för honom trots allt!
Får testa med Nickolina när pojkarna är i Gula Huset. Trots allt är hon nästan lika tålmodig som en trähäst. Ibland. Om hon får godis.
Sen började en lång process för att plocka ner och försöka få med sig allt hem. Två av Albins kompisar, Elias och Elliot, gjorde detsamma. Några andra, till exempel Gustav, hade redan slutat.
Det var en känslosam dag även för Emil. Han bröt ihop under flera gånger, låg och storgrät på golvet.
Men det blev lite bättre när allt var färdigpackad. Då lyckades han även sno åt sig en äppelbit, så här på sluttampen.
Bara kvar att säga det sista hejdået. Känslosamt för föräldrar och fröknar, men Emil verkade ha glömt bort att vara känslig mer. Vera, kanske Emils favoritfröken, kom springandes med en hälsning som alla på Hemvist 2 gjort till Emil.
Ett jättefint kort med alla barns tumavtryck!
Sen tog familjen med alla sakerna och sa hejdå för sista, sista gången till Bäverhyddan.
Fast Emil sa såklart Hejdopp! som han brukar göra och sprang till bilen, som han brukar göra.
Det här var också inlägg nummer 1 000! Det ni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar