Då blev det julafton till slut! Familjen kom ner ett riktigt vinterlandskap i Småland på fredagen. Och vaknade i grått töväder på lördagen. Det hindrar ju ingen jul för den delen. På dan före doppardan blev det först fika hos Henric, som skulle ha varit kusinfika men fick bli lite mer släktfika efter sjukdomsbortfall. Och på eftermiddagen kläddes granen!
På kvällen hängdes strumporna upp av två förväntansfyllda pojkar, på ytterdörren och på toadörren valde de. Sen somna de nästan direkt. För att sedan vakna tidigt, tidigt, spända av förväntan på julaftonsmorgon. Nope, det sista var inte sant. De vaknade sent och hade glömt bort vilken dag det var!
Men öppna paket gick ju bra ändå för paket hade kommit i strumporna. Särskilt Emil kom snabbt i i stämning. Albin var väl lite mer obalanserad, men nöjd med sovmorgon. Det har varit en lång termin!
Som inte morgonpaketen var nog så hade pojkarna fått varsitt Lego-paket i julklapp av kusinerna i Mantorp. Och bygga Lego, det kan ju pojkarna det!
Men tomten då? När kommer han? Tillbaka kanske man ska säga, för uppenbarligen hade han varit på natten/morgonen. Och mitt på dagen så gjorde han ett uppträdande! För nåt rött smög och dansade ute på gärdet! Emil tittade och ropade på honom!
Och Albin var på ovanvåningen, tittade spänt ut och signalerade med ljusstjärnan. Smart. Men sen kom han på att man kunde gå ut och sprang nästan efter tomten, klädd i kortärmat. Lite fundersam var han allt. 'Jag tror det var Lennart. Han är inte här!'. Men sen såg han att Lennart hade tänt pannan i växthuset. Så det kunde ju inte varit han.
Och sen hade kusin-Elise kommit och alla åt massa julmat och däckade framför Kalle på tv. Så som det kanske ska var på julafton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar