Aaaaah... När man är ensam hemma så är det väl nåt så här man tänker sig dagen? I en solstol, i lugn och ro i solen.
Uppenbarligen var det fler som höll med om det. Minutrarna efter mamman satt sig så blev solstolarna invaderade och mamman bortkörd.
Det var nämligen tre stuckna som var ensamma hemma den här helgen. Egentligen den enda som var borta var pappan, som var i Skåne på bröllop.
Förutom att passa på att sitta några minuter i solstol så gjordes det en utflykt till Ekerö. Då får man åka bilfärja. Och ni vet väl vad familjen tycker om det?
Emils hand viftar lite på bilden ovan kanske ses. Om man inte är säker på hur han tycker kan man titta på bilden nedan:
Väl på Ekerö gick resan till Rosenhill. En lite speciell plats, lite bohemisk och kanske att man skulle tycka det är lite stökigt och slitet om man hade det hemma, men besöka går bra! Och just på söndagar är det bakluckeloppis där det gjordes fina bokfynd som sen redan kom till användning när det var dags att äta
Mamman njöt av god skördemat medan pojkarna nog helst av allt såg fram emot vad som skulle hända efter maten. Några hade blivit lovade fika... Men den tredje åt så långsamt! Så när mamman till slut var klar och gick iväg med brickan så kastade sig Emil iväg mot stället där de bestämt att de skulle fika. Det var ju bara det att ingen märkte det och ingen annan var på väg dit just då ju... Efter ett kort ögonblick av förvirring och dramatik hittade alla varandra. Emil är väldigt bra på att ta initiativ ibland...
Men det var ju hit han hade gått! Stället de spanat in. Nedanför Albin är det nämligen en slags kana som (främst) barn kan ta sig upp och ned på med ett rep. Mycket uppskattat av Albin som gjorde det om och om igen. Och hängstolen var ju inte så dum den heller när man äter glass...
Sen blev det en tur ut i trädgården! Pojkarna är ju ganska vana att spana in trädgårdar om man säger så... Och självklart var det ett tåg som åkte i blomsterraderna. Men plötsligt var det en blomma på spåret, så Emil kunde inte komma fram!
Tur att en snäll storebror kan hjälpa till.
Sen blev det faktiskt lite loppis till... Och då hade Emil spanat in en fin bil. Eller egentligen många fina bilar som han frågade vad alla kostade. 'Säg fem miljoner' väste mamman till mannen som sålde det och det gjorde han lydigt. Så Emil frågade vad en fin bil kostade och fick ett bra pris. 'Jaha' sa Emil. 'Och vad kostar den?' sa han sen till nästa bil och hade nog tänkt fråga sig/köpa igenom hela sortimentet om inte mamman stoppat honom vid nummer tre då hon fattat vad han höll på med. Inte för inte brukar mamman kalla honom för kryphåls-Emil. Han är bra på att hitta vägar runt saker...
Här är dom iallafall med sina bästa loppisfynd. Sen hoppade in i bilen och kunde efter en stund komma iväg (bil som fick starthjälp framför!) till en fårdag innan det var dags att återigen åka färja. Vilken utflykt!
(och Emil frågade inte en enda gång varför de egentligen var på utflykt. Rekord.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar