Det finns som tidigare antytt en väldig speciell turism i Normandie nämligen D-day-turism. Framförallt är det amerikaner (det syns på dom) som kommer, men även engelsmän, tyskar och svenskar och ungefär alla andra som kommer till Normandie. Så även då familjen Illergård. Och visst finns det en del som var intressant att se.
Albin spanar in ett bombnedslag
Bland annat här där tyskarna hade bra koll över stor del av kusten från sina bunkrar.
Spännande att gå in i resterna av bunkrarna som fanns.
Och det fanns verkligen ett D-day-museum på varenda plats. Minst ett. I Aromanches fanns det typ två. Den ena gick pappan in medan de andra passade på att njuta av bad. Sen kunde man ta en gullig liten buss upp på klinten till ett annan museum (eller typ av bio). Där gick de bara in i affären där det fanns alla möjliga D-day-souvenirer att köpa. Både väntade och oväntade. Den enda som köpte nåt var Emil.
Han köpte en D-day-klubba.
Den var rejält stor och fick hänga med lite överallt i några dagar.
Som till Omaha beach.
Och snygg blev man ju av att äta den... Tur att det går att bada i havet!
Det finns även lite andra saker, möjligtvis lite oblodigare och definitivt äldre turistmål i Normandie – inte minst Mont Saint Michel. Ibland en ö, ibland på fastland, beroende på tidvattnet.
Och jättevarmt! Och mycket folk. Dessutom fick man även hit åka buss som såg rolig ut på en lång bro.
Vad gör man här då? Jo kanske letar Geocachar.
Men förutom det var det en jättehäftig liten stad full av trånga gränder och trappor (och lite fullt med folk också).
Och ett jättestort kloster. Skönt att gå in i i värmen som var utanför!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar