Gamla vanor är visst lite svårt att bryta... Särskilt när man gjort det i flera år. Och när det är jul. Så nu blir det ett blogginlägg igen. För det är ju mitt i advent och julförberedelserna är i full gång.
Naturligtvis bakas det pepparkakor i Röda Huset. Eller rättare sagt, pojkarna bakar pepparkakor. Mamman har gjort degen och sköter ugnen men behövs på det stora hela inte alls verkar det som.
Även om Emil från den första stund han bakade pepparkakor (pytteliten, som hjälp åt Johanna eller om det var tvärtom) så har det sett ut som han vet vad han gör. Nu kan man konstatera: han vet vad han gör.
Att Albin vet vad han gör var det väl ingen tvekan om. Nu blev det en plåt för Albin. Sen var han trött. Han har varit ganska mycket trött i höst, men förkylningar och mörkt ute.
"om man inte behövs vid bakningen får man väl ta kort istället"
Men det är ju mer än pepparkakor som fixats. En gran har kommit in. Till slut, får väl sägas. Pappan och pojkarna gjorde tre försök, lyckades först på det sista. På de två första var granarna för små. Det är inte den här. Stor och fin!
Och med en Albin som sovit vid granen ända sens den kom in. Emil sov istället på den här sidan dörren. Knäppa, det är dom.
Mest åtråvärt i deras ögon har det varit att få ha den här lyktan. Emil lyckades länge men fick ge sig.
Med granen inne var det även dags att ta julkort. Uppskattat tillfälle av alla. Eller?
Emil var något svårflörtad. Först så här:
Och sedan så här:
Blir ett julkort med den ende pojken som kan uppföra sig? (just vid det här tillfället iaf.. )
Nä det löste sig med att Emil, en riktig pysselpojke, fick ha sin hemmagjorda strut.
Så blev det ett julkort till sist! God Jul! (snart iallafall)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar