Kan det finnas nåt i Röda huset som låter mer än Albin? Som gör att till och med Albin måste ha hörselkåpor? Jo idag fanns det det. Nämligen den här maskinen:
Nu skulle stubbarna bort! Inte konstigt att det lät. Albin var såklart intresserad. Men nära fick man inte gå. Trots skydden så kunde det skvätta. Albin höll sig på avstånd, men rörde sig runt och fick ganska bra koll ändå.
Resten av familjen var lite intresserade dom med. De hade aldrig sett en sån maskin. Som en månlandare på nåt sätt. Såg ännu mera månlandig ut då den klättra tillbaka hem till bilen. På en liten stund var alltså både stubbar och maskin borta.
Vad ska man göra då födelsedagståget bara har en siffra av varje?
Hurra hurra hurra hurra! Pappan har födelsedag idag! Inte mindre än 33 år har han blivit, trots att födelsedagstågen bara sa 32. Men vad ska man göra då det bara finns en siffra av varje?
På morgonen blev pappan lite halvenusiastiskt firad med lite flaggviftning och en Albin som sprang runt benen. Lite att ta igen till eftermiddan då. Så då pappan och Albin kom hem så väntade fika och ljus uppdukat, först fil med müsli och sen tårta. Mamman försökte ta Albin och smyga iväg och 'byta blöja', fast egentligen hämta paket. Ojdå, Albin har visst bajsat, sa hon. Nej, sa Albin, det har jag inte. Mycket konfunderad Albin gick och hämtade paket.
Albin nöjer sig inte bara med att ge paket, han hjälper även till att öppna. Med saxen, som vanligt. Som vanligt är snöret nu klippt i tiotals bitar. Hjälpsamma Albin!
Förresten är det inte bara pappan som fyller år idag. Idag är det även tre år sedan första blogginlägget! Det kan ni hitta här. Så här glad var Albin att pappan fyllde år då:
Föräldrarna börjar så smått inse att det trots alt är sommar. Det är ju juni, varmt, grönt och så vidare. Har det verkligen gått så fort?
Albin och hans dagis kompisar verkar också tycka det är sommar. De går barfota, tar av sig skorna själv. Naturligtvis vet Albin inte var han lägger dom. Så var det idag också, då både mamman och pappan kom och hämtade pojken. Men de skulle inte hem. Istället skulle de bara en bit bort och äta glass (dock med en banan i magen först)!
Albin fick välja en kula och mamman och pappan också en kula var. Men självklart smakade alla på alla glassarna. Albin smakade lite mer än vad mamman ville på hennes strut faktiskt...
Sen kände pappan att han ville hem. Albin kände att han ville titta på blommor. Och tjoff! Så var han inne, själv, på plantboden. Mamman följde efter honom såklart och då försvann han ännu längre in bland blommorna. Verkade trivas bra.
Albin långt bort i trappan
Kanske är det inte enbart blommor som lockar. Eller snarare antagligen inte enbart. För rampen, den är ju en gammal favorit som alltid verkar rolig att springa på, uppför som nerför.
Till slut fick föräldrarna iallafall med katten hem, med löfte om att de skulle vattna och titta efter jordgubbar i växthuset. Jaja, inte konstigt Albin var nöjd med utflykten?
Ibland blir saker inte riktigt rätt för Albin, fast man kan inte säga att de blir riktigt fel heller. Ta två exempel från helgen.
Albin är väl i en ålder då man slår sig en del (och kommer nog vara det en lååång tid framåt). Men alldeles speciellt är han i en ålder är han tror att plåster kan lösa alla problem. Särskilt om de är fina. Men sitter de på fingrarna trillar de ju av ibland och då måste man ha nytt, absolut. Men denna gången valde Albin ett jääätestort plåster. Flera gånger frågade maman om han var riktigt säker och om det var hans slutgiltiga svar och liknande saker. Jojo, det var det. Tills han fick på det, över hela fingret. Då insåg han att det stora plåstret inte var riktigt rätt ändå. Svårt att få bort, det var det däremot.
Häromdan skulle mamman och Albin äta lunch för han var jätthungrig. Fil, det ville han ha. Mamman tyckte han kunde äta något mera och tyckte han kunde väl äta några köttbullar också. Det gick han med på och la ner två köttbullar i jordgubbsfilen. Bläääääää! Inte riktigt rätt.
Men han åt upp allt, så denna gången förstod han inte felet.
Torsdag, fint väder, ledig och nationaldag. Hur firar man det? Albin med familj åkte till Hågelbyparken, men inte för loppis eller för att se grisar som det brukar vara utan för speciellt nationaldagsfirande med mustanger, riddare och flaggviftning. Och picknick såklart.
Albin picknickade en liten stund och hoppade sedan runt och viftade med flaggan så den gick sönder. Men det fanns fler. Den nya viftade han inte sönder.
I väntan på riddare gick mamman och Albin och tittade både på lekpark och på allsång/körsång. Albin var jätteimponerad av kören och dansade med.
Och de var ju ganska många faktiskt.
Sen var det dags för riddare! Om Albin tittat storögt omkring innan så blev det ju inte mindre nu då alla riddare kom in på plan.Och kungen och drottningen minsann! Eller en kung och en drottning åtminstone. Sedan tävlade riddarna om att ta ringar och annat ridderligt. Vem som vann vet inte familjen, för värmen blev lite för mycket och alla var ganska nöjda över att få åka hem efter en stund.
Tycker ni Albin såg prydlig och städad ut på korten från Emmas dop? Det är naturligtvis inte hur han var egentligen under gångna helgen. Eller under själva kyrkan var han ganska okej. Hos Johanna och Per åkte kläderna av, mitt bland alla gästerna, och Albin lekte med vattenslangen. Och busade sen bara mera och mera.
Dagen efter blev inte mycket bättre. Albin och mamman tog en promenad till Stina, Mikael och inte minst Dag. Vägen dit kan man gå naturstigen och hälsa på kossan och fåret. Och titta på bajs. Albin var som tur var ganska effektiv; testa allt men testa kort. Och sa sen: jag gillar inte den här skogen. Stadsbo fortfarande.
Sandlåda är ju bättre då. Där fanns Dagsom hade likadana skor som Albin inte hade på sig. Kul att vara på lekplats tyckte Albin och sprang runt lite. Pang! Så hade Albin antagligen sprungit in i fjäderhästens huvud. Ingen såg riktigt, men helt plötsligt låg Albin på marken och stirra upp i luften, med hatten en bit bort. Men det gick bra. Han höll sig till och med lite lugnare en liten stund efter det. Har man träskalle så har man. Frågan är vem han ärvt den från? Mamman eller pappan? Eller kanske morfar?
Albin har tjock läpp och märke i tandköttet nere och uppe. Och hade blod på tröjan. Han är jättestolt.
Så vad är det som hänt då? Jo Albin verkar ha trillat i byggrummet på dagis och självklart trillat på tänderna. Han verkar ha en tendens att göra det; det var ju bara drygt ett år sedan han slog sig på sandlådan. Albin har pratat mycket om händelsen idag. Fast inte om att det gjort ont eller så, utan bara de häftiga sakerna. Att han fick följa med Catarina upp i köket och fick glass. Att Catarina bytte tröja till taxi-tröjan. Att det kom blod. Såna saker.
Albin växer och blir stor, men det är han inte ensam om. Kusin emma har också vuxit på sen födslen i slutet av december. Det var redan dags för Emma att döpas!
Dopet hölls i veta kyrka precis utanför Mantorp, där Emma bor. Det var Albins första gång inuti en kyrka, även om han är bekant med själva kyrkor som sådana eftersom han bor nästan granne med Tullinge kyrka. Så det var en ganska storögd kille som satt i raden. Ärligt talat tittade föräldrarna ganska storögd också, för kyrkan var vacker och Emma var söt.
Det var bara Emma som döptes, inget mer i kyrkan så Albin lyckades sitta snällt under hela tiden. Efteråt blev det fotografering och Emma-beundring utanför.
Albin passade på att titta på det som han egentligen tycker är kyrkan.
Nämligen klockstapeln.
Det fanns även annat spännande. Vad sägs om den här gravstenen med döskalle på? Albin visade gärna:
Sen åkte alla hem till Johanna, Per och Emma och åt smörgåstårta, fikade, firade, grillade och blev allmänt bortskämda med god mat och trevligt sällskap.
Ett E, en willys-peng, tre-fyra vanliga pengar, en massa russin och sand. Det är vad man hittar när man ska göra Albins bilstol fin. Det är väl ungefär det Albin gör i bilen det med, så kanske inte så konstigt. Men nu ska stolen bli ren!
Naken stol
Då stolen blir fin vill det väl sig inte bättre än att Albin också måste vara fin. I badet fick han åka och kombinerar det med lite kexätning.
Ibland springer Albin snabbt fram då dammsugaren tas fram. Är det för att han gillar att städa? Kanske inte. Ofta åker strumporna av och sen- sätter han sig ner och värmer fötterna. Städjobbet får lämnas till nån annan. Det är ju lite problem med att dammsugaren flyttar sig, men det är bara att hänga med.
Diskmaskinen är också bra. Klart att knapparna är bra (och de är ju även bra på dammsugaren förstås). Men Albin har också kommit på att när maskinen nästan är klar och står och torkar, då blåser det varm luft.
Och den kan man ju passa på att få in i munnen! Tok-Albin!
Ojdå, det har ju helt missats att berätta vad Albin gjorde förra helgen! För efter det korta besöket i Nässjö så fick han själv besök i Röda huset av ingen mindre än farmor och Cee-Cee. Så på lördagsmorgonen åkte de med bilen till andra sidan sjön och tittade på kosläppet på Hamra gård.
Det hade lovats fint, varmt väder. Det var det inte. Kallt. Och med trött (= sur) Albin så blev det väl inte så mysigt som det skulle kunnat bli. Faktiskt var Albin inte alls så imponerad av kossorna och ville hellre se traktorer. Mjölkbilen var utflyktens höjdpunkt. Men kossorna var glada.
Knappt hann Albin hem förräns nästa punkt på programmet väntade. Det var dags för kalas för August. Mycket roligare. Och på söndagen tittade alla på gamla fina bilar i Trädgårdstorp! Och en del lekande med farmor såklart.
Är det något Albin förbättrat under sista tiden så är det skickligheten att öppna paket. Han var ärligt talat inte så bra på det innan, men nu verkar han veta hur man i stora drag ska göra (även om 'kan inte' och 'hjälp mig' hörs en del).
För det är ju egentligen inte så svårt. Man river i pappret och tjoff! Presenten syns.
Fast om Albin får välja så gör han det lite omständigare än så. Han klipper snöret många, många, många gånger innan han går loss på pappret. Det verkar vara själva snöret och saxen som är grejen.
Trots vårsol har det varit lite sorgliga veckor. Mammans mormor, mormor Astrid, gick bort i början av maj. Den 17:e maj var det begravning och familjen tog bilen ner till Nässjö för att säga hejdå till henne.Det blev en mycket fin begravning, fast såklart också väldigt ledsam. Fast det märkte inte Albin så mycket av. Han var hos Ia och Otto, bara nåt kvarter bort från kyrkan i Bodafors och hade det nog ganska bra där. Det fanns ju både gräslök, katter och grävmaskin.
Albin blev hämtad inför minnesstunden och fick finskjortan på. Sen styrde han vagnen mot församlingslokalen.
Riktigt god mat och trevligt, tyckte nog Albin där han satt i morfars knä. Fast mat och mat, måååånga jordgubbar och meloner snarare. Den fina blåa skjortan blev lite mindre fin och även lite mindre blå och mera röd.
Men under nästan hela maten satt Albin lugnt och stilla. Även hos Ia hade han varit lugn. Nu var det slut med det! Precis då det blev fina ord sagda så passade Albin på att bli superbusig och superpigg. Kanske tur att de flesta tal var på teckenspråk. För Albin passade på att dunsa lite extra högljutt när han sprang. Som tur var hittade han en kompis i Milton som han kunde leka med ett tag.
Begravningsdagar är långa och känslosamma dagar, även för en liten Albin. På kyrkogården blev det till slut för mycket, men då var ju också nästan hela avskedet till Astrid slut.
Hejdå mormor Astrid. Du gav Albin hans första riktiga puss på munnen och är det nån som kunnat tävla med Albin om att pussa och att gå ivrigt och snabbt så är det du.
Det är inte bara tandläkaren man råkar ut för när man fyller 3 år. Det blir även en besiktning av resten av Albin, på treårskontrollen på BVC. Pappan och Albin åkte och hälsade på tanten på Tullinge BVC och Albin fick göra både det ena och andra. Som att identifiera ord. Lätt som en plätt, tyckte Albin. Men så klarade han besiktningen med bara två anmärkningar också- svårt att somna in och kissar i blöja. Ingen ombesiktning behövs på ett år iallafall.
Det blev även lite mer formella test som vikt och längd. Albin är fortfarande lättare än genomsnittet, 13,5 kg, och kortare, 93 cm, men han följer sina kurvor bra. Tyvärr verkar de ha slutat mäta Albins paradgren- huvudomfång.Men det är stort, intygar föräldrarna och tycker det var bra att Albin fick nya kepsar i födelsedagspresent.
