Tiden måste gå otroligt snabbt, för det har varit helg igen. Och igen har någon i familjen varit sjuk i förkylning. Den här gången var det Emil som snorade och var varm. Och konstigt nog blev han gnälligare och gnälligare ju bättre an blev.
Nåt annat som skulle hända igen var att vintern skulle slå tillbaka. Det kom lite snö. Som försvann. Och så blåste det kalla vindar, men så mycket mer än så blev det inte. Men kallt var det på söndagspromenaden då familjen var ute.
Det blev en tur för att se hur arbetet med de nya spångarna i maden gick. Eftersom Albins vanliga vagn är på tvätt och renovering fick han ta Emils vagn, fast i sittposition såklart. Emil satt i sele och knorrade missnöjt.
Så här fint eller finare blir det i vilket fall. Familjen ser fram emot fortsättning. Lecakulhögen var kvar och Albin slängde sig i den igen.
Albin blev glad för första gången på promenaden troligtvis (han gillar ju inte utomhus då det är minsta obekvämt). Så när föräldrarna sa 'Nu ska vi gå!' svarade han 'Varför det?'. Tja? Kanske för att det fanns fika hemma. Fika har det också blivit mycket av i helgen, tillsammans med lite bygg. Eller riv rättare sagt.
Solen sken hela promenaden och uppförsbacken till Röda huset gjorde mamman och pappan åtminstone lite varma. men det var med rosiga kinder som alla gick in i huset.