För några månader sedan fick Emil brutalt sluta med napp. Helt tvärt. Anledningen var att han fått eksem kring munnen (för att han är en slemunge) och därmed var det nappstopp. Och det gick bra! Emil som varit helt nappberoende hade nån jobbig insomning men sen var det bra med det.
Men nu med förkylningen i veckan så var det slut på det. Emil hade svårt och sova och eftersom han och Albin delar rum nu så blev det nödlösningen att ta fram napparna igen. Och Emil är nööööjd. Men får se vem som får sista ordet.
Förresten är båda pojkarna tillbaka på dagis idag. Annars har de turats om att vara hemma den här veckan.
Jamen man behöver ju bara ta en titt på Emil på bilden för att förstå att han inte är frisk. Och inte är Albin det heller. Förkylningen har slagit till. Kanske med lite hjälp av snorkalls i huset under värmepannabyte. 13 grader i köket, det ni!
Nu ser ju pojkarna till att hålla sig någorlunda varma ändå. De är inte de som sitter stilla direkt. Och lite extra kläder på så gick det väl ändå ok.
Ja två pojkar hemma från dagis på en fredag. Och två pojkar som missar fredagsmyset på Öppna förskolan. Tur att det finns popcorn hemma också!
Och tur att pojkarna gillar varandra, Emil och Albin. Eller 'Deddin', som han heter enligt Emil.
För Emil är Deddin fortfarande en stor idol. Och Deddin är fortfarande en mycket bra idol och förebild. Som lär lillebror massor av saker. Inbland bra.
Näe, här blir inget action-fyllt inlägg. Den lilla aktionen som är kommer ca 1.51 in i filmen. Men för den som känner Emil är det ändå fascinerande. Han sitter liksom still och har tappat hakan.
Men vad tittar han på då? Jo ingen mindre än jultomten. Två gånger på raken. Det broar ju lacka mot jul så det var väl dags att ta en tjuvtitt på tomten nu.
(och kolla runt 2.40 in i filmen. Har Emil rätt? Är det 'Hanna'?
Till slut var det dags för förskolans Hallowen-fest. Albin, August och Gustav och säkert alla de andra hade pratat om det i över en vecka. Skelettdräkten fick åka på efter frukost. Ansiktsmasken däremot fick vara nerfälld, för det hade fröknarna sagt. Alla barn var väldigt uppspelta på morgonen. Emil var inte riktigt med på noterna och tyckte det var lite läskigt. Speciellt Jennys hatt tyckte han inte om. August var sjörövare, Gustav pirat, Jenny häxa och Linnea häxa. Och det vimlade av märkliga figurer. Vi tror att barnen hade roligt för vid hämtningen var alla jättetrött och ingen orkade prata om discot, popcornen och det andra som hänt under dagen. Om ni undrar om Albins ansiktsmålning så är det en Angry bird.
Förra helgen åkte alla pojkarna till Linköping till alla-helgona efter dagis. Hos farmor väntade ett väldigt speciellt paket till Albin. Det var en skelettdräkt som Albin önskat sig att ha till Hallowen-festen på dagis nästa vecka. Wow!
På lördagen kom Johanna, Per, Emma och Vera och hälsade på. Albin hade så klart skelettdräkten på där också. Det sägs att Emil är lik ett gammalt foto på en tre år gamma farfar Claes. Det tyckte inte Emil, vad tycker ni?
Efter massa fikande, ätande och busande blev det dags att gå till kyrkogården. På väg dit och blev det uppskattat lövkrig och samlande av kastanjer. Vi satte några ljus och pratade om farfar Claes. Sen blev det mer lövkrig!
På söndagen var vi pojkar och hälsade på Linus, Emma, Rut och deras nya bäbis Valter. Där blev mer fikande förstås och Albin och Rut lekte på bra. Sen var det dags för mat och hemfärd. Nu fick skelettdräkten åka på igen. Tror ni mamma kände igen skelettet?
För ungefär en månad skrevs det att Emil inte pratar så mycket. Det är fel. Nu iallafall. Sedan ett tag tillbaka pratar han om allt möjligt. Ja han har tillochmed varit hes en gång.
Vad säger han då? Jo mest mamma, vovvov, tutu (tåg), buss, bil. Sånt som är viktigt att kunna alltså. Även om han kan ljudhärma ganska många andra ord. Och så kan han även ordet EN!
Anledning till det är att i en familj, ja då måste man dela. Dela plockade hallon tillexempel. Så då får man ju bara ta EN! i taget. Ett mycket bra ord alltså. Oklart om Emil tror det betyder samma sak iofs.
Det är ju inte bara så att Albin och Emil åkte tåg för skojs skull. Nä de har ju hälsat på mormor och morfar och de andra i Nässjö och blivit sådär bortskämda som små barn kan bli. Med hallon och smultron till exempel. Denna gången var det första gången som Emil hälsa på och kunde säga både mormor och morfar!
Emil ja... Han tyckte det var jättemysigt att få hälsa på katten! Findus tyckte det kanske inte var riktigt lika mysigt att bli påhälsad, men snäll och gammal som han är så lät han oftast Emil hållas.
Det var heller inte så långa stunder som Emil klappade. Han var ju fullt upptagen med att hålla igång och busa såklart. Inte bara hemma, utan även på kalaset för Emma i Malmbäck. Han tyckte han var jätterolig...
Inte konstigt att det såg ut så här i bilen på hemvägen....
Sen var han även med ut till hästarna båda morgonarna. Han stortrivdes helt enkelt.
Hur var det med Albin då? Jo han trivdes också, som vanligt. Men fr första gången fick han föna med ut i skogen på en promenad och leta golfbollar. Och han hittade! Två stuckna, fast bara en hittade han helt själv påpekade han noga.
Väl hemma så träffade han Henric och kunde direkt göra affärer med bollarna. Även om Albin var lite orolig för att han inte skulle få riktiga pengar utan bara låtsaspengar. Men så blev det ju inte.
Albin fick även drabbas av mammans nostalgi då de var uppe på vinden och titta bland mammans gamla saker. Inte helt säkert att han uppskattade allt, men de röda sagobanden med böcker till verkar funka även 30 år senare.
Det var ett tag sen, men nu har Albin och Emil varit på tågresa igen. Närmare bestämt en tågresa ner till mormor och morfar nere i Nässjö. Man kan ju undra hur det gick?
Förhållandevis bra med tanke på trötta pojkar. Först trötta efter en vecka på förskola. Sen trötta efter besöket. Lite småbråk och meningsskiljaktigheter blir det ju såklart. Särskilt då tre personer ska samsas på två säten. Nu hade de egentligen tre, men en var för sig så den utnyttjades inte så mycket.
Eller utnyttjades inte så mycket på nervägen tills Albin fick nog av Emil. Emil vill nämligen inte ta det lugnt. Han kör gärna full fart, även när han bara sitter still (så still han kan). På tre timmars tågresa kan man förstå att man kan bli trött på det. Så Albin satte sig ifred och spela iPad. Fast det ville Emil titta på och seeeee hur fiiiint och stilla de sitter där. Och mamman fick sitta själv och bara koppla aaaaav.
Sekunden efter såg det dock ut så här.
Emil är som sagt inte så stilla så länge. Och inte saknar han drivkraft till att göra nåt åt det. När mamman till exempel fråga om de skulle hämta en bok i vagnen var han nästan framme innan mamman ens kommit på benen.
Vägen hem blev sen. Eller tåget skulle varit framme klockan åtta, men eftersom det var tidsomställning blev det egentligen klockan nio. Knepigt det där. På denna tågresa var även Johanna med, så Albin och mamman kunde gå och köpa chips. Albin handlade egna chips för pengar han skaffat själv!
Emil fick också chips, så att Johanna och Albin skulle få han sina ifred. Egentligen var det väl Emils OCH mammans, men det låtsades han inte om. Kanske var det chipsen som gav honom extraenergin att springa framoch tillbaka i gången , busa upp en annan pojke som också gjorde detsamma och att allmänna bara busa. Och att skratta åt sig själv. Och inte tycka man är trött. Så kan det ju vara. Om man är en Emil-galning.
Men trots allt- det är två snälla pojkar som mamman åker tåg med. Och mamman har iallafall inte tråkigt på tåget.
När vimsar bakar, då kan det gå hursomhelst. Det är nu bevisat efter att Albin och Gustav bakat muffins.
Men aldrig har det väl heller varit så fnissiga bagare i köket heller.
Och vad blev det för muffins då? Efter att flamsat igenom hela receptet och prövat pappans tålamod så blev det till slut Daim-muffins, med björnbär i vissa. Det hade faktiskt Albin och Gustav bestämt för jättelänge sedan. Sedan var det bara att vänta på rätt tillfälle att göra dom.
Och med så goda muffinsar i magen så orkade man leka hela dagen. Vilka supermuffinsar!
Om man nån gång ska få säga 'äntligen höst!' så är det nog nu. Det har varit otroligt fint, om än lite kallt på morgonarna. Genom dimman har solen strålat fram och lyst upp dom löven som börjar bli röda, gula och orange, samtidigt som det är mycket grönt ute. En konstig, men fin höst. Som bjuder in till att vara mycket ute. familjen är det. Ibland.
För ovanlighetens skull så gick till exempel hela familjen på promenad i skogen förra veckan. Upp genom slingrande stigar till den gamla fornborgen! Superspännande tyckte Albin. Det fanns liksom både pilar och igelkottsmärkning, fr att inte tala om en berättelse om att det varit en fornborg och eventuellt troll. Och högt upp med utsikt!
Och äpplen. Goda medhavda äpplen från trädgårdens minsta men bästa äppelträd. Det finns många skäl till att gilla att hösten är här.
