17 april - pysslig igen

Nu har Albin varit pysslig igen.

Fått tag på en ask med gem och gjort ett armband av det. Med en liten skylt/berlock som det står 'luck' på

Emil har också fått ett. Ett utan berlock. Han är sååå stolt han med.

16 april - teaterdags!

Mamman tog med sig en lite dämpad Albin till stan. Det var nämligen tid för den-i-långt-i-förväg-bokade teatern Den lille prinsen. Albin var lite tveksam; han vet ju vad konsert är men inte teater. Så saker var lite mellanbra sa han.

Fast det blev ju ändå rättså bra. När man fick sitta i en mjuk öknen och se stjärnor omkring sig. Och ibland var själva teatern bra. Men frågan är om inte pausen var det allra bästa, kanske den allra bästa teaterpausen någonsin. Då fick man nämligen gå en hemlig gång och träffa alla de figurer som dykt upp i pjäsen, eller åtminstone se var de bor.

Flyga genom molnen

Träffa geografen med alla hans kartor och böcker och flaggor. Smyga sig förbi den upptagne stjärnräknande mannen som ville veta hur gamla alla var. Ju äldre desto bättre- högre siffror är bäst! 

Men att ligga och slöa i öknen var som sagt också ganska bra.

14 april - saker

Lite saker man hittar i Röda huset 

En hel tidning med grillar och en Emil som är överlycklig över den

En garderob i byggandet som inte borde ha så mycket med pojkarna att göra, om det nu inte vore för att pappan lurat i Emil att han ska bygga bana (tågbana) där i. Varje gång Emil tittar in i bygget så utbrister han 'BYGGA BANA!!!'. Bäst att han får bygga bana.

Snögubbar av falafflar och tomat som Albin gjort- allt från att mala kikärtorna till att fritera (med mammans hjälp då) 

En uppfinning???

Och sist och faktiskt minst: en igelkott. Enligt Emil.

11 april - ååsså, se?

En vanlig kommentar från Emil sens ett tag tillbaka är nu 'ååsså. se?'. Eller hur man nu skriver det. Emil gör några konstiga pauser när han säger det. Och när det sägs vanligt så menas det vanligt. Emil är nämligen en liten tjatunge. Trasig skiva, säger moster ibland.

Ååsså, se, är alltså 'också se'. Det är ju nästan så man förstår det. Det kan vara en bild i tidningen eller nåt som mamman eller pappan vill visa på telefonen eller nåt. Knappt hinns det med att börja prata om det förräns Emil ååsså se:ar. 

Ett annat uttryck som dykt upp är 'vet du, mamma'. Fast lite grötigare sagt. Så säger ju storebror och då måste det vara bra sagt. Men lite retligt däremot, för han berättar aldrig vad det är som mamman borde veta. Men retunge är han. Retunge och tjatunge. 

6 april - bygga Lego!!!

Som det inte vore nog med all tågbana och lok-lok: sens i påskas är det dessutom en massa Lego på golvet i vardagsrummet. Det är pappans gamla lego som fantastiskt nog kommit fram. Och det är MYCKET.

Men så leks det mycket också. Alla pojkar i huset bygger Lego, medan mamman hellre bygger på riktigt. Emil bygger visserligen inte på bilden, men han kan han med. Ibland vill han inte fika när han kommit hem ens utan det är 'Bygga Lego!!!' (eller kanske 'bygga ego') som gäller.

Konstigt nog har ingen trampat på Legot än. Iallafall inte så det gjort så där fasligt ont som det kan göra att trampa på bitarna. Men det kommer väl. Legot ser ut att vara kvar ett tag.

3 april - hos den andra mormorn (och den tredje?)

Helgen blev en resa ner till farmor, eller den andra mormor som Emil uttryckt det. Och det fanns dessutom en tredje mormor där- gammelmormor Maj-Lise, som snabbt hamnade brevid.

Emil höll sig hos den andra mormorn och leksakerna. Han var en mycket upptagen man.

Ibland blir det nästan komiskt- de vuxna blir så upptagna med att ta kort. Men klart man måste ta kort!

Det blev såklart en massa god mat och fika. Emil behöll farmor för sig själv nästan, och var inte alls så arg som det ser ut på bilden.

Men man kan ju inte bara sitta och äta. Mamman och Albin begav sig ut för att geocacha. De två första ställena gick de bet på, men tredje var en riktig höjdare! Albin stod för själva hittandet.

De smög också iväg till Gamla Linköping och tittade på kugghjul och godisaffärer. Det mesta kunde de motstå, men inte när de hitta ett periskop! Det måste man ju ha, det kan man ha mycket nytta av. Man kan ju:

Tjyvtitta in i farmors vardagsrum.

Eller se hur många fingrar pappan håller upp, även om man sitter med ryggen mot honom.

På söndagen blev det ännu mer Gamla Linköping och då fick Albin gå på Fenomenmagasinet och trycka på knappar medan Emil vaktade Maj-Lise och farmor. En mysig helg för pojkarna!

25 mars - inte-jättetråkig-långfredag

Pappan och Emil åkte båda till Linköping för att hälsa på farmor som opererats, och kvar blev jättetrötta mamman och trötte Albin. För att de både inte skulle förslöas helt ringde de på August och hans mamma som kom och hälsade på på förmiddagen. Och August och Albin lekte en lek som Emil skulle älskat. De kopplade nämligen ihop det längsta bil-lastbil-vagn-nyckelpigor-väska-tåg som någonsin gjorts i Röda Huset.

Det gick, på något sätt. Ibland blev det fel, men det var delvis bra ändå. 

För Albin höll på att fnittra ihjäl sig när hans vagn fastnade i dörrposten.

Det var visst hysteriskt kul.

Imponerande långt var det och fullastat. Och de klarade på nåt sätt att vända det i köket också!

Sen kunde mamman och Albin slöa vidare. Men inte hur länge som helst, måtta hörrö! Det fick bli att klippa ner grannens träd och göra påskris av det. 

Trots att det finns bildbevis hävdar Emil att det är han som dekorerat påskriset...

Men så är det verkligen inte.

På kvällskvisten blev det pizza och promenad från Tullinge centrum innan båda tittade på film. En inte helt tråkig långfredag ändå.

24 mars - en annan del av skärtorsdagen

Det fanns en annan del av Skärtorsdagen också. En del som kanske var ansvarig för att Albin såg så här plågad ut preciiiiis innan äggjakten.

Jo för mamman hade föreslagit att Albin skulle följa med till jobbet, lite för att han verkat lite uttråkad på sista tiden. Det skulle ju ändå bara vara halvdag. Och pappan skulle lämna Emil, så att det skulle bli lätt att åka in. Fast tunnelbanan krångla så det tog ändå 1,5 h att komma fram ungefär.

Sen sattes Albin i arbete. Det var mycket som behövdes städas. Ett labb till exempel.

Pappan undra vad Albin och mamman hitta på. Vi skrotar, svarade de. För det var det de gjorde.

Men efter skrotandet var det dags för påsklunch! Och mamman tvingade alla att måla ägg och leka äggpickning. Albin och mamman fixade en minion som vann över hela fyra ägg, bland annat kycklingägget på bilden. Superägg! Men mot en professor emeritus var det väl sen artigt att förlora? Fast då hade det vunnit över chefen redan...

Det skulle bara bli ett jättekort möte. Det blev ett långt gruppmöte och en först jätteuttråkad Albin och sen en jättetrött Albin som hängde i mammans knä. Oooops... Han tog det dock under förutsättningarna bra.

Och efter det åkte han först till Tullinge med mamman och sen VIDARE med tåget mot Tumba med pappan och Emil för att Emil, tågpojken, verkligen ville åka tåg. Så det kanske fanns en anledning till att han såg ut som han gjorde där på första kortet.

24 mars - äggjakt

Idag är det äntligen påsk! Påsk på det sättet som Albin menar iallafall, för idag var det äntligen, äntligen dags för Äggjakten i Hågelby! Som han sett fram emot det!

Det hade nog andra också gjort, för det var lite kö till skjutsen mot Blåkulla (en hel del påskkärringar i kön). Två busiga pojkar underhåller sig ändå. Det fanns ju ett staket och en grässlänt.

Och grillad korv.

Men till slut så kom dom till den sista köbiten och skulle snart få åka iväg.

Fast det tänkte inte Emil. Näe häst! 

Så det blev att bära iväg med en liten Emil bakom den ystra fjordingen istället.

Färden var både kort och gick långt bort, för barnen kom ända fram till Blåkulla ändå. Där hade påskharen tappat små vita ägg. Det var bara att följa den påsksagolika stigen till godisträdet och börja leta.

Jodå, godisträd, dom finns.

Svårt att börja leta på riktigt när man har ett godisträd framför sig. Och när man som Albin är van att hitta skatten inuti trädet, för där hittar man den i geocachen vid kyrkan. 

Men både Emil och Albin hittade ägg till slut. Emil tog två. Sen började övertalningsförsök att få honom att lägga tillbaka ett. Till slut så...

Han var stolt över ägget.

Ägget fick man sedan byta in mot en påse med godis. Det gjorde Albin gärna. Emil mindre gärna. Han var liksom inte med på det hela alls.

Sen kunde man åka hästskjuts tillbaka, men då var Emil slut och ändåså 'Näe häst!' så han fick skrikandes åka sin egen vagn istället. Och Albin kom på att han inte hade någon klubba, så det blev en tur till godisträdet igen, för där växte det ju gott om klubbor. Sån tur att de hann med absolut sista-sista hästskjutsen från Blåkulla! För vem vågar vara kvar där när det blir skärtorsdags kväll?