27 oktober - höst till sist

'Åh va fin himmel! Jag vill stanna och titta på den. Kan du ta kort på den?'. Så säger Albin och cyklar vidare. Men precis på Solvägen kommer han på sig igen och stannar och tittar. 'Ta kort på den!'. Mamman lyder. Så här ser himlen ut:

Och så här ser Emil och mamman ut när de cyklar:

För det har blivit höst. Sol och fina himlar är inte lika vanliga längre. Desto vanligare med fina löv. Löven utanför Röda huset var nyss alldeles gula. Nu börjar de bli brun-orange.

Här åtminstone. På andra ställen kan de vara jätteröda.

 Det är också fint.

24 oktober - Albin och Emil mot världen

Ibland blir mamman och pappan (speciellt mamman) galna på pojkarna. Det kan såklart hända när pojkarna bråkar (särskilt bråkar för bräkandets skull) men allt oftare är det också av en annan anledning.

Nämligen att de är alldeles för sams.

Ibland så finns liksom bara Albin och Emil, vad andra säger kvittar. 

Om till exempel mamman säger att de ska sitta stilla vid bordet och Albin/Emil föreslår att de ska springa klara-färdiga-gå, ja då spelar det inte ens nån roll att mamman sa nåt en överhuvudtaget. 

Så det kan vara va.

23 oktober - som hemma

Det här hände för flera veckor sedan, men då mamman försökte städa i bygget (och gav upp) kom hon att tänka på det igen.

Emil hade precis blivit hämtad och skulle gå till cykeln. Då hittar han en liten hög med gamla sågspån och säger

'Som hemma!'
*kort paus*
'Är det våra?'

Bara Röda huset sågspån har...

... kanske ett tecken på att det borde städas oftare i bygget....

15 oktober - bil, tåg, tunnelbana, båt, gammal spårvagn, ny spårvagn, buss

Nä, det är inte texten till Sverigetrotters, utan det är allt som mamman, Albin och Emil åkte på sin utflykt på lördagseftermiddan. Och det var det som var liksom meningen med utflykten, att åka runt lite. Men det blev också en del annat. Första riktiga stoppet var Gamla stan där det var dags för Pokémonjakt! Eftersom Albin höll hårt i telefonen gick det ju inte ta några bilder, men oj! Helt otroligt- så månnga spelare, överallt! Direkt kom det fram två killar i Albins ålder sen stod de och snackade ett tag innan det var dags att gå vidare (och vidare på jakt).

Nästa stopp var ett konststopp. Mamman kollega hade nämligen vernissage och dit gick de (Albin med näsan i telefonen). Där stannade Emil direkt och tittade tavla och sa 'Jag gillar den här tavlan!' (mamman *superstolt*). Emil 'Mamma Mu.' (mamman: *känner inte igen det där barnet*). Här är nämligen tavlan... 

Mamma mu?

Albin fick till slut upp näsan från telefonen och så tittade de runt lite. Pojkarna upptäckte också braigheten med att vara på vernissage- chips, dricka! Helst hade de nog ätit upp allt, men det fanns andra planer för fikat. Så det var dags för nästa anhalt- Djurgårdsfärjan! (Med lite Pokemonjakt däremellan). 

Det var Emils första tur med Djurgårdsfärjan och den var både läskig och rolig verkar det som. Det är ju häftigt att åka båt!

Man kan säga att den här utflykten var för Emils skull, för att han skulle få se båtarna och inte minst nästa anhalt- de gamla spårvagnarna (som finns på bild i en av hans favoritböcker). Det här blev också en premiär för de andra- kafévagnen! (Som även gick att jaga Pokémon från)

Kafévagnen fick helt klart godkänt, även om tevattnet var slut och det blev ett långt specialstopp för att skaffa mer. Bullarna var goda och stora, tyckte inte Emil visserligen, bara god. När han nästan var klar sa han att han ville ha mera bulle. Mamman sa att han hade ju fått en jättestor bulle! Emil tittade på det som var kvar och konstatera 'Nä, inte nu.'

Sant!

Det blev ingen mer bulle. Sockerchocken var redan ett faktum för båda pojkarna.

Men det finns ju nya spårvagnar med. De måste också testas. 

Och vilken var bäst då? Gammal eller ny? NY!, sa pojkarna. Hm...

Efter det här så borde det vara lite trötta pojkar, men det var väl kanske mer lite 50-50 på det. För Emil sprang fram mot stora tågstationen och tyckte allt var jättehäftigt.

Emil gillar ju tåg och tågbana, så när han såg det stora tåget i leksaksaffären var det väl inte så svårt att gissa att han också ville dit? Om han nu hade sprungit innan så RUSADE han verkligen mot det tåget. Lycka! Igen!

Det blev en riktigt bra utflykt med många premiärturer. Men den största premiären var kanske ändå att det här var första gången för Emil i stan utan vagn. Stort!

13 oktober - äggmackaaaa

Äggmackaaaaa!

Ett mysterie blev löst för några dagar sedan. Nämligen ett som hände för några helger sedan. Emil gick nämligen runt en lång stund och sjöng 'Äggmacka, äggmacka, äggmacka'. Det finns ju sånger om allt, så varför inte. Mamman hade dessutom ätit en äggmacka till frukost och den var ju god.

Men det var inte äggmacka han sjöng, utan äggmaraccas. 

Ah, då blev allting plötsligt mycket mer förståligt! 

Nähä, kanske inte för en del då. Men det finns nämligen en sång om Tuppen Ture där hönorna tar fram sina äggmaraccas. Inte heller det särskilt förståeligt egentligen- de gör alltså musikinstrument av sina barn? Om man vill höra en version så finns det såklart på youtube.

5 oktober - läsa- L Ä S A

Avslöjandet av den stora, stora grejen, det är här.

L Ä S A. Läsa. Albin har faktiskt lärt sig läsa! Helt plötsligt en dag så börja han ljuda och bokstavera allt. Så fort föräldrarna sagt en mening plocka han upp ett ord från den och bokstavera det. Läsa ord själv på t ex mjölkpaket går också ganska bra! Heja!

Föräldrarna är stolta. Visserligen hade de trott att Albin skulle lärt sig långt innan - han har ju ändå kunnat bokstäverna i mer än halva sitt liv nu - men Albins lästid är nu, precis nu. N U säger Albin som sitter brevis datorn.

24 september - en del gillar experiment, en del inte

Ohoj, här blåser det rejält! Riktiga stormbyar. Åtminstone då den knappen är vald. Albin står nämligen i vindmaskinen på Tom Tits i Södertälje där han åkt med mamman och Emil. 

Och det är jättekul! Albin vill testa både det ena och det andra och är helt i gasen.

Lillebror får också hänga med på en tur in i labyrinten. Vindmaskinen är inget för honom. 

Faktiskt har Emil bestämt sig för att Tom Tits inte är något för honom alls. Han vill därifrån och inte alls hålla på med experiment. Uppe i Scanian kom han med nöd och näppe, medan Albin satt och tryckte på knappar för glatta livet med stereon på (spelade Sveriges Kristna radio, det är visst det lastbilschaffisar lyssnar på).

Vissa stunder ville han bara ligga och ta det lugnt. Och nej, han var inte sjuk, bara kelsjuk och ynklig.

Men lite rodd provade alla tre på! Men mycket annat var så... läskigt.

Så här såg Emil ut när det var dags att, ganska tidigt, gå hem. Tur att det bara är mamman och Albin som har årskort!

Och efter ett intensivt besök är väl Albin trött? Nähä, inte då. 'Kanonen' (?) som finns i centrum på väg från/till tåget skulle undersökas både dit och tillbaka.

Och tro det eller ej, men det tyckte även lillebror. Det var nog ett lagom stort sammanhang för honom, en låååång kanon.

Och väl hemma svara Emil 'Ja!' på frågan om han ska med till Tom Tits nästa gång... 

23 september - spela pussel! (P-U-S-S-E-L)

Emil har en ny besatthet! Han har kommit på att det är kul- JÄTTEKUL!- att lägga pussel. Eller som han säger- spela pussel.

Och han är bra på det med! Han väljer inte alltid de lättaste (ett med 104 bitar... ) och visst behöver han hjälp då, men klurar ut det, det gör han! Och som med andra av Emil besattheten (tågbanan framförallt) så kan han sitta där länge. Och ofta. Helst direkt på morgonen och helst direkt efter förskolan och lite till. Räddningen på morgonen är kanske att han gillar ett 12-bitarspussel... 

Varenda pussel har åkt fram. Så nu ligger det kartonger utspridda i nästan hela rummet, även om det egentligen kanske inte är så många. Förskolan har också fått plocka fram pussel (ena pedagogen sa stolt att han var likadan och då plockade hans fröken fram pussel så nu förde han det vidare) och de lyckades slå två flugor i en smäll när de hitta ett pussel med ett tåg på.

Albin, han har hjälpt till lite, men han har liksom inte samma sinnelag för pussel direkt... Ett litet tag går bra. Däremot har han också fått ett nytt intresse! Här är en ledtråd (och i titeln också), men det är liksom så bra grej att det lite senare bara måste få ett eget inlägg.

18 september- när morföräldrar (och moster) är på besök

Det händer kanske inte precis varje gång, men ofta nog. att det blir något husligt gjort när morföräldrarna är på besök. Den här gången passade det så bra att det nya balkongdörren (kollivikt 100 kg) kom bara några dagar innan besöket. Så... Det var ju faktiskt så att det även var ett så passande väder, så vad ska man göra?

Byta dörr såklart. Emil passade på att hjälpa till också. Eller faktiskt verkar han gå därifrån på varje kort, men det är nog bara så som Emil är då det gäller kort, lite motvalls ibland.

Det som händer varje gång när morföräldrar är på besök (och ibland moster) är att det blir fika. Mycket fika. Men den här gången blev det specialfika, för det blev födelsedagsfika för Emil. Han visade sig vara bra tränad, för det var inga större problem med att öppna paket. Särskilt inte då man har en hjälpsam och snäll storebror!

Storebror ja, han fortsätter gå runt i kalsonger helst av allt. Ute som inne, men mest inne. Men när det blev fika ute då var det en kalsongkille som satt ute och åt glass en fin men inte så tokvarm septemberdag.

Men tillochmed kalsongkillen fick ge sig den här gången. Eller så kanske det bara var mysigt att få sitta i filten med morfar och mysa.

En grillning av hamburgare hanns också med, på söndagslunchen. Mormor och morfar måste alltid äta hamburgare, så är det bara. 

16 september - fredagsmys

Nu är det fredagsmys! Alltså fredagsmys på kyrkans öppna förskola, som händer några gånger på höst och vår. Det är då öppna förskolan har öppet på eftermiddagen, så även barn som går på förskola kan få komma dit. Och det brukar Albin och Emil vilja. 

Och vad gör man där då? Man kan ju få pyssla, men Emil....

Bygger bana såklart.

Och Albin konkurrerar med småbarnen om leksakerna.

Sen blir det sångstund med många roliga sånger. Och många barn! Det verkar som det blir mer barn för varje gång.

Efter sångstunden blir det alltid korv och saft. Men det som hände sen händer inte varje gång. Det kom två filurer smygandes och ställde sig bakom Emil. Han märkte ingenting på en låååång stund men... Lurad!

Så då gick dom hem. Utan att ätit popcorn denna gången, det brukar det annars vara varje gång.

9 september - i stort sett godkänd

Att fylla tre år innebär också att man ska bli besiktigad. Så det var bara att som vanligt något försenad hasta sig in i bilen, dra ner till Tullinge centrum och släpas runt av mamman till BVC. Och väl på BVC så var Emil ... helt tyst. Va, har ni hört, en tyst Emil! En tyst och lite motsträvig Emil tillochmed, som fick övertalas rejält till det mesta (mamman fick leka katt för att få honom sparka boll). Men nog kunde han de saker som krävdes av honom så han fick ett godkänt. Förutom att han hade napp och blöja, men det var mer lite varningar kanske.

Vägd och mätt blev han, någorlunda iaf. Han fick bli vääääldigt övertalad. Men han väger kanske 13 kg och är kanske 91 cm långt. Han följer sin kanal (= kurva) fint sa BVC-systern Maria.

Sen var det att gå iväg till Gula förskolan igen men då var det inte så tyst Emil utan en Emil som högljutt tryckte på knappar

Till dörren

Till hissen

I hissen

Till dörren

Och slutligen, en okynnesåkning i hissen vid Tullinge station

Innan Gula förskolan blev det ett stopp för att köra vagn inne i Hemköp och ett ännu mer spännande stopp för att köra vagn på posten. Det hade nämligen kommit ett födelsepaket från Mammans Linneas mamma. Spännande!