25 december -spark och julfirande i Skogslund

Först lite väderleksrapport. Östergötland, klockan 12.

Småland, en timme senare.

På juldagen begav sig hela familjen till nästa julfirande i Nässjö. Det blev även en resa från kallt men ganska snöfattigt Mantorp via helt grönt Ödeshög (från E4an sett iaf). 

Och i Skogslund skulle det bli än mer julfirande, men vem kunde motstå att ta en sparktur i solskenet innan maten (förutom dom som fixade maten såklart)?

inte helt fel! Lite grusat ibland men fram kom man! Och obligatorisk clementinpaus var inte heller så fel!

Och strax efter det gick solen ner. Är fortfarande mörk december ju. Men då vankades det julmat inne! Och efter julmaten började kusiner, fastrar och sysslingar så smått trilla in. Och efter de kommit  börjades det spana genom fönster och sen knacka det på dörren och in kommer...

Tomten såklart!

Fullt med uppspelta barn som fick paket efter paket! Och vuxna fick också paket, vissa fick dock fler (tomten fråga mamman varför hon inte varit lika snäll som sin syster... ).

Emil var minst lika uppspelt som de andra och sprang glatt efter alla klappar han fick. Fast egentligen längtade han visst efter en annan sak. För när julklappsutdelningen var slut och alla började fika påminde han mamman om vad hon lovat.

Att han efter jultomten varit där skulle (äntligen!) få bygga sitt lego han fick i Mantorp. Så Emil satt i köket uppe och byggde glad och nöjd sin gruvmaskin medan alla nere glada och nöjda fikade sin juldagsfika. 

24 december - julafton

Efter allt ätande av tåg och andra juliga förberedelser så var det då dags att faktiskt bege sig ner mot själva julfirandet, som skulle vara hos kusinerna i Mantorp i år. Pojkarna spelade bilbingo och upptäckte att gröna bilar inte var så vanligt och inte heller var det vanligt med rasrisk på E4:an. Men för den som fick en rad väntade ett fint pris: glass efter maten. Emil var 'dunderhungrig' under första etappen av resan och såg fram emot att stanna till på gyllene måsvingen i Nyköping. Så här ser man ut innan 

Och så här efter man ätit jättemycket.

Nja, kanske inte. Men mycket åt de! Sen vidare mot fika hos Algot och Runa i Norrköping och efter det till slut mot Mantorp. Där blev det lite mat och Pokemonspelande för Albin.Han hade ju nästan suttit i en bil hela dagen och det går ju inte. 

Och på natten – kan ni tänka er! – hade jultomten varit och lämnat paket i strumporna. Massor med paket! Bland annat en julkula till varje barn.

Som man kan titta på med nya bästisen Emma tyckte Emil. 

Emil var söt som en pepparkaka hela julafton. 

Medan Albin var snygg som nästan alltid. 

Han lyckas bra med att fångas på kort. Hur gör han?

Kommentarer överflödiga.

Han lyckas inte lika bra med att hålla sig stilla så det blev pokenader med både mamman och pappan under dagen. Rött var starkt i Mantorp till Albins och mammans belåtenhet. De träffade även på Mantorps storspelare och var med i en raid mot en stark boss. Albin var nöjd.

Albin kom in och det var dags att äta julmat. Då var inte Albin särskilt nöjd längre. Allt julande hade blivit för mycket för honom och han satt gråtandes och längtade efter en vanlig dag, med fritids och vanlig mat. Till slut gick han med på att delar av julmaten kan vara vanlig mat, som köttbullar till exempel. 

Och efter det så blev det ju Kalle som traditionen bjuder. Då såg det väl ungefär ut så här kan man tänka sig (fast taget vid annat tillfälle). Alltså sovandes vuxna som traditionen bjuder.

Och efter det så knackade en stressad tomte på dörren och lämnade över en säck med julklappar! Barnen tyckte han lät lite som Per, kusinernas pappa. Albin försökte smyga ut i garaget men blev strax upptagen med annat.

Nämligen med att samla paket. För han samlade sina paket på hög först. Många blev det, faktiskt så många att ett tappades bort.

Emil däremot körde mer traditionell stil och öppnade direkt. Bra paket blev det, förutom ett par strumpor som farmor hade försökt ge en gång tidigare utan framgång. 

I ett inlägg om julafton passar det väl även bra att visa årets julkort och granen i Röda Huset! God jul!

23 december - sätta tänder i en tender

Det började med att Emil såg ett pepparkakståg som farmor gjort. Och frågade direkt 'Kan man inte göra Marmoulad?'. Marmoulad, eller Mallard som det heter är ju världens snabbaste och världens häftigaste ånglok, på samma gång.

Och mamman funderade nog lite men gjorde inget åt det. Förräns SJ hade en tävling där man kunde vinna ett tågspel och knappt nån deltagit. Tänk om man... Så timmar före tävlingens deadline stod ett nästan pepparkaks-Mallard färdigt. Och ganska snart började Emil fundera på att äta det. Och så dan före dan föredan så var det dags för den första etappen.

Att sätta tänder i tendern såklart.

En tender är en kolvagn och smakar tydligen utmärkt.

Utan kol åtminstone. Och som frukost åtminstone.

Efter det såg tåget lite ledset ut. Tomt liksom.

Men Emil var nöjd.

Dan efter, dan före dan alltså, var det dags att äta tåget. Tåget är ju lite större så där kallades Albin in som hjälp.

Hur äter man ett tåg? Emil var lite bekymrad, inte för hur man skulle bita kanske, utan för att han läääänge funderat på en sak.

Toarullen i tåget. Mamman hade nämligen använt en rulle för att få till den runda formen. Och det hade bekymrat Emil i dagar. 

Men allt gick bra till slut. Förutom för tåget, som numera inte finns.

20 december - spark och jullov!

Kolla! Vilken vinter! Tullinge blev förvandlad till ett vintersagoland.

Och det kom konstiga suddiga varelser i trädgården. En Albin som åker bräda nerför trädgårdsbacken (och i diket bredvid) och en Emil som åtminstone kastar ner sin bräda. Lite som förra vintern hittills alltså.

En bräda får man väl räkna som pulka, men det var ju faktiskt inte premiär för säsongen, den var ju redan gjord. Men det här är premiär! Spark, från träningen med orienteringen på måndagskvällen. Häääärligt! Mamman kände sig snygg med röd lampa bakåt på huvudet.

På tisdagen var mamman, Emil och Albin de enda som tog sparken till skola och förskola. Åtminstone var det den enda sparken på parkeringen.

Emil var stolt och nöjd. Vaktade noggrant sparken medan Albin hämtas. Blev heeeelt förtvivlad då ett barn rörde lampan.

Sen sparkade sig hemåt!

Bitvis gick det väldigt väldigt bra. Men ibland hade plogarna varit förr duktiga. Men som här, när det lätt sluttar nerför och knappt inget grus, då flyger man som vinden!

Lagom till jullovets början så hade det smält lite och det blivit is på gatorna. Gör ju inte så mycket då det kommer till den numer årliga traditionen pojkarna och mamman har.

Fika i Gamla Stan! Fast i år var Albin bättre på att fika än Emil, men i sig hela bullen fick han!

Och titta på klocktavlan på stationen blev det också

Nu är det jullov!

16 december - ihopsamling

Oj det har ju inte alls blivit så mycket bloggat under senaste tiden. Lite för att saker hamnat efter och då har de hamnat ännu mer efter... Som kanske går att förstå. I ett försök att komma ikapp kommer här ett ganska långt inlägg om vad som hänt senaste tiden! Inte i någon speciell ordning utan bara lite hullerombuller. 

Sedan sist (ungefär) så har det:

Sovits sött med stor hjälp av en mamma (som arrangera kortet, bara för att nästa sekund hitta Emil slängd på golvet, halvt utan täcke)

Sovits snyggt utan den minsta hjälp från mamman. Albin har en talang för att sova snyggt/dramatiskt.

Det har inte suttits stilla i vilket fall.

Det har varit på Tekniska muséet. Där Emil storfnittrandes (trots hur det ser ut här) sprungit runt.

Och lekt byggledare.

Och haft spännande labb tillsammans med fysikgubbar. (detta var i mitten av november. Gustav sa lyriskt: det här är det roligaste på hela månaden! Albin: månaden är inte slut än (snabbt och hårt).

Och sen velat spela massa spel på museet... (bilder bortsorterade) 

Målats mycket noggrant!

Och målats noga ur minnet! (Ska föreställa den här Zelda-bossen som Emil sett en gång kvällen före)

Fåtts en ny favoritplats. Eller kanske kommit in en katt i huset?

Byggts en jättemur! Och raserats en jättemur.

Fått en müsli-adventskalender och besök av mormor och morfar. Varje  morgon öppnas nu en ny müsli och betygsätts av alla pojkar i familjen.

Bakats pepparkaka. Pojkarna de kan det här riktigt bra!

Varit en pepparkaka, på förskolan. Emil älskar sin pepparkakedräkt som funkar bra i år också.

Åtits massor, MASSOR, MAAAASSOOOOR, av celmentiner (och satsumas). Oavsett hur många som köps är de alltid slut. Pojkarna har börjat smuggla undan clementiner nu. 

Varit ganska ointresserade/oimponerade bitvis på julmarknad på Trädgårdstorp. Och brödet tog slut, så inget bröd blev det inte. 

Det här ser ju ganska konstigt ut och det är ganska konstigt. Man kan nå runt Albins midja med sina händer (om han håller in magen).

Funkar även med Emil.

Och idag har spinkisarna och inte lika spinkiga mamman varit och badat och snön ligger vit på marken och granen är klädd. Sådär, är vi ikapp nu tro?