20 april - glad påsk!

Emil hade som sagt laddat upp rejält inför påsken med pyntandet, se bara på Albins dörr. Så när påskafton kom så var han spänd på att se om påsktuppen kommit. 

Det hade den (hen? höhö). Och det var väl bra?

Naej, faktiskt var det mesta inte alls bra enligt Emil. Han var ovanligt negativ och trött och fick sätta sig framför tv:n till slut. Och fick feber och gick å la sig. Ånej, Emil hade fått det som Albin (och stora delar av Tullinge-barnen) fått: någon influensa med hög feber! För Albin tog det nästan en vecka att bli frisk. Det var en ynklig Emil som låg golvet i köket när det blev dags för påsklunch.

Några minuter senare såg det ut så här. Emil körde tydligen en turbo-variant som blev ganska bra när man fick i sig mat. Tur! Så det blev ordentlig påsklunch med målade ägg.

Och äggpickning såklart!

Emil åt inget ägg (barnen gör inte det) men tog köttbullar och la dom 'som kyrkan'. De lär sig visst saker på förskolan.

17 april - påskpynt

Det börjar dra sig mot påskhelgen och i år var det en bestämd herre som tog kommando över påskpyntandet: Emil!

Han hade i flera dagar velat sätta upp fjädrar i buskarna utomhus, för det har ju grannarna. Mamma tyckte de kunde vänta tills det var påsk och nu är det det! Men han började med att pynta ordentligt inomhus. Det blev pyntat som aldrig förr. Kan man säga. Varje krok och handtag fick en fjäder eller nån höna eller ägg. Tillochmed elementen.

En understimulerad Albin som varit sjuk i nästan en vecka följde efter och reta lillebror.

Självklart ska även borden bli pyntade.

Och allt ska vara på rätt ställe. Den här fick flytta till bordet vid tv:n näs Emil fick höra man kunde ha chips i den! Fast dan efter hade hönan bara värpt godis.

Till och med ett tak pyntades. Men påskris, det har nog Emil inte riktigt koll på för nåt sånt b

Sen var det dags att gå ut. Emil var både projektledare och pyntade.

Fint och noggrant ska det vara.

Och nog blev det fint! Nu kan påsken komma!

31 mars - fiiiika!

I slutet av mars var det nästan vårväder. Och vad vill man göra när det är vårväder? Jo fika! För det vill man ju oavsett vilket väder det är.

Just den här helgen blev det mycket fika. Det var en av helgerna där mamman, Albin och Emil var själva för pappan hade åkt iväg på långsemester. Helgen började med glassätning och skateboardparken! Premiär för att äta vårglass och för att vårcykla i parken och cykla med den cykeln som morfar kom med!

Emil hade också premiär, premiär med springcykeln i slingan runt. Wiiiiii!!!!

På eftermiddagen var det bilen som fick åka istället. Då åkte de tre till Grödinge kyrkby för att spana in våffelstället som mamman hört om. Vägen in verkade ju lovande...

Och inne i den gamla skolan var det mysigt! Här förväntansfulla pojkar som var fascinerade av att man fick en flaska med nummer på. Nåt sånt hade de aldrig varit med om!

Före:

Liten spoiler: efter!

Här är en av våfflorna. Goda!

Men stora! Emil kämpade desperat med att få i sig sin! Och lyckades.

Det blev så kämpigt att han inte ville åka tillbaka nåt mer. Och när de åkte tillbaka, veckan efter, ja då tog han en chokladboll.

 Efter det här behövdes en promenad och den blev extra spännande då de fick se en fårskock bli vallade av hundar!

Mer fika då? Jo dagen efter blev det också fika, fast hemma. Och lite nyttigare kanske. Lite frusna mixade bär.

Och ett trippelknäcke! Mormor och morfars dubbelkex kan slänga sig i väggen!

Efter en sån här helg behöver man ju paus från allt fikande men det gick ju inte! För Pressbyrån började sina årliga halva-priset-på-glass-veckor. Och nog vill man hjälpa Tullinge Parkhems glassbyrå att komma i topp på försäljningssiffrorna?

(och sist nånting hördes så låg den pressbyrån två i försäljningen i hela Sverige!)

1 mars - det årliga utföret

Så var det sportlov igen! Albin undrade lite varför han måste gå på fritids när det är lov och mamman svarade att hon och pappan FAKTISKT MÅSTE JOBBA FÖR ATT FÅ MAT PÅ BORDET! SÅ är det ju. Nästan. För Albin fick faktiskt vara ledig, på fredagen. Då blev det en favorit i repris- en tur till Flottsbro. 

Fast inte helt i repris. I år var det ingen vacker snöig vinterdag utan en hyfsat vacker vårdag. Det hade varit varmt ett tag, fast just den här dagen var det såklart kallt. Men gott om snö i backarna! Och lite hade de lärt sig från förra året. Som att förbaka utrustning för att slippa timslångt köande. Fast i år var det inte så mycket folk där.

Förutom i barnbacken såklart. Eller främst i liften. Där var det fullt i kön som gick låååångsamt. Efter en tur med Albin åkandes lite störtlopp tog de istället familjebacken. Den är blå, men ganska brant i början. Albin åkte störtlopp och blev ledsen, särskilt när mamman rädd-arg-skällde. Näääära att ge upp efter bara två åk. Men lite påfyllning med fika och sitta och gosa gjordes nya tag och visst kunde Albin bromsa och åka sakta om han vill det! 

Inte fika efter ett störtlopp utan senare

Och då gick ju det helt plötsligt bra! Lite fick man passa sig för sockersnön(?) som fick vem som helst och särskilt barn ur balans. Det gick så bra att de skulle testa att åka i guppen. Tjoff! Albin flög och landa i en hög. Dags för ny fika. Varm choklad och pommes på värdshuset. Gott.

Och sen gick åkandet riktigt bra! (Albin är för övrigt inte någon förmiddags/morgonmänninska. Bäst efter lunch!). Alla liftar klarade ju Albin galant redan förra året. Nu var det liksom ingenting. Och mamman och Albin testade en röd backe! Först halva stora röda (jättebra, men för kort) och sen hela ((läskigt brant på ett ställe och sedan jättebra såklart). Och vips hade hela dagen gått och det skulle bara göras ett sista åk.

Ajajaj. Trött Albin efter många åk och mycket snö i högar gjorde att Albin tappa kontrollen i det brantaste och körde omkull i ett enda virrvarr. Mamman, som fortfarande var på det brantaste, tog sig försiktigt ned (räcker med en rejäl vurpa?) och frågade oroligt hur det gick. Albin hade vridit benet men annars klarat bra. Hade inte i benet men vägra absolut att åka skoter! Så han satte på sig skidorna och åkte ner. Envis kan han vara!

Och där passade det ganska bra att avsluta årets Flottsbrobesök. Trötta, nöjda och linkande tog de sig till bilen och åkte därifrån.

(och fick sedan vända i Glömsta eftersom de glömt Albins hjälm. Slutet gott, allting gott) 

11 februari - mer än vinteraktiviteter

Det är ju tur att det finns mer än vinteraktiviteter att göra. För otroligt nog har snön som kom så mycket och så kallt för bara nån vecka sedan nästan försvunnit. Men nåt annat finns det att göra ändå. Som att träna orientering inomhus, i Parkhemsskolans idrottssal.

Två gånger har Emil hängt på Albin. Då har mamman passat på att ta ett fint syskonkort. Eller inte, Emil verkade var på fjanthumör. Han är väl inte riktigt med på träningen förutom på vissa moment utan har sin egen träning vid sidan av. Nästan lika bra fart som de större barnen som tränar, det syns ju här tydligt.

Man kan ju också rita. Emil ritar så noga så noga! Och är noga med att det är just rita, inte måla som mormor sa!

Spela är en annan bra sysselsättning. Och det här är ovanligt för här nedan är det Albin och mamman som spelat. Den som är helt klart mest spelgalen är egentligen Emil. Och rejält galen. Gärna kortspel (finns i sjön!), tågspel eller memory. Det är hans specialiteter. Och specialitén att tjata har han ju med.

Allmänt fjanta är också en bra aktivitet. När det itne är så lätt att vara ute och leka märks det av inne.

Mamman har börjat roa sig med att bygga medan pappan håller ett vakande öga på pojkarna (och mamman). Men vart tog lasern vägen?

Och till sist: en bild på den så förut mäktiga ljuslyktan. Nu är den tyvärr än mindre mäktig efter flera dagars regn och plusgrader. Snyft!

2 februari - störst är störst

Så här går det visst när man lämnar Albin och morfar ensamma några timmar!

Mamman och pappan passade på att åka skidor medan de välspaade morföräldrarna hade hand om barnen. Tydligen får man gott om energi på spa för på lördagsförmiddagen byggde de Tullinges första  (men inte sista?) OS-fackla. Eller fyr eller  vad det är. Stor i vilket fall! Och lyser framåt kvällningen!

Jättestor. Så stor att pappan på söndagen, efter att morföräldrarna åkt hem, började mumla  'Jag måste bygga något som är större än det Lennart byggt. Jag ska göra det.' Och nog verkade det finnas förutsättningar. Ännu mera snö hade kommit! Liksom kolla!

Det är dubbla pallkragar.

Så mycket snö att Albin skatade hela vägen till Gustav. Bilen kom inte ut.

Problemet då? Jo när pappan kom ut efter lunchen då hade graderna gått nedåt och kramsnön nästan borta! Men skam den som ger sig, det blev till att utnyttja det stora uppskottade snöhögen. Och med gemensamma krafter så blev det något stort!

En jättesköldpadda, stor nog att sitta på! (och senare åka rutschkana på... )

Med blodapelsiner som ögon. En Pokémon-snösköldpadda säger Emil. Albin säger att den heter Snorracer. Ett bra Pokemon-namn.

27 januari - vinteraktiviteter!

Nu har det blivit vinter på riktigt och med det har vinteraktiviteter kommit igång!

Visserligen har det varit spark som transport och pulka innan, men de räknas knappt inte in här. Nej det som räknas är skridskor och skidor!

För först var det knappt nån snö. Svårt att åka skidor/pulka då, fast lättare att åka skridsko. Nu försöker även Emil åka lite skridsko! Även om han föredrar sparken. Men han har ett par långfärdsskridskor som väntar på honom och snart så kanske...

Isen var spegelblank och hård, kanske något ojämn men inte mycket att klaga på! Mulet väder då.

Fast sånt ändras. Till att bli superväder till exempel. Och något ojämnare is.

Men ändå alltså.

Och sen har det fallit snö. Då kommer skidorna fram!

För Albin har skidskolan börjat! Han är helt inne på att lära sig skejta, fast inte alltid helt inne på att vara med på allt på skidskolan (för mycket lekar tycker Albin som dessutom är lite feg för att förlora).  

Även Emil har varit med lite på skidskola! Och varit med på skidkull i trädgården. Han är lite tvärtom mot Albin – han vill vara kullare och är gärna med på leken, åtminstone nu när det var hemma. 

  

På förmiddagen på söndagen passade även mamman och Albin på att åka lite utför. Med betoning kanske på lite i det här fallet. Det var nämligen i Lidas barnbacke som är ganska liten och flack, men ändå en trevlig utflykt!

Det är replift upp i backen och kanske det är det jobbigaste. Särskilt med lite småhalt rep. Albin och mamman lärde sig tricket att vänta tills några tjockare splitsningar kom.

Och nog har han skidtakterna, den där Albin. Backen var inget problem för honom och inte att ta sig fram heller, lätt skejtande. Och efter utför så blev det några kilometer längd. Lite roligt då att backarna på längspåret är både längre och brantare!