Jo bloggandet ligger lite efter som ni kanske märkt... Och det beror framförallt på att ett bygge satt igång på ovanvåningen i Röda Huset. Det rivs väggar, golv och tak och förhoppningsvis byggs det upp igen. Men tid tar det. Då mamman ändå var i rivartagen tänkte hon att det var dags att riva och klippa i Emils hår. Långt och ganska yvigt hade det blivit, även om det nu var för långt och tungt för att ha de där söta lockarna han en gång hade. Fram med saxen!
Ja å bara några minuter senare såg det ut så hära istället. Faktiskt gick det väldigt bra (Alfons på iPaden som storebror). Två gånger var det protester, men inte mot klippandet i sig utan bara mot att sitta stilla. Stackars pojk.
Men för föräldrarna känns det lite konstigt. Är det verkligen samma Emil? Men det verkar han vara.
För han kan fortfarande vara en förgrymmad onge. Så arg då det inte går som han vill!
Men även om klippningen var nödvändig (även för att det blev fullt med mat i håret vid ätandet... ) så kan man ibland längta tillbaka till det yviga Emil-rufset...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar