Ja det var ju alltså två taggade pojkar som åkte till Söder för att springa lopp. Albin var taggad för att han skulle springa lopp och Emil var taggad för att Albin var det.
När tåget kom fram så gick det inte åka buss, som man annars gör. Nej för det var ju ändå Midnattsloppet- det tar stor plats över hela Söder minsann. Fast kanske inte Minimil, den ockuperar bara en bit av Hornsgatan. Det blev en promenad. Tur att det ändå behövdes uppvärmning.
Fast inte för att det behövdes mera värme direkt. Det var strålande solsken och mycket folk. Efter att vimsat runt lite och känt på atmosfären (träffat Gustav och hans fanclub) så ställde sig pojkarna i den långa kön för att få starta. Det gjorde man lite närsom nämligen.
Emil hittade en ballong och lite tur var väl det. Inte så lätt att förklara varför man inte ska springa bort. Längre fram gick det 'bättre'. Massa muggar, en ljustavla och lite prylar. Då var det istället svårt att förklara varför man ska fortsätta framåt.
Så det blev att bära Emil över startlinjen med vissa protester. Och sedan bära en bit här och där. Men i mål sprang han själv! Medaljerna blev han lite tveksam till, men han blev superglad när han fick se bananerna!
Albin och Gustav då? De syntes inte till? Istället var det oroliga morföräldrar som gick runt och letade och letade. Pojkarna hade nämligen gjort ett mycket bra lopp och starten var noga uppstyrd av föräldrarna. Men vad som händer när pojkarna kommer i mål hade liksom ingen tänkt på. Men tur att Albin och Gustav inte bara är snabba, de är smarta också. De hade helt enkelt gått till pappan som stod och hejade en bit bort. Heja heja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar