Solen sken när det var dags för den 9:e upplagan av Minimil, Midnattsloppet för de allra minsta och kanske det mest överkomliga Midnattsloppet med sina 300 meter. Men inte desto mindre kämparanda när 3 000 barn med föräldrar skulle springa. Albin hade taggat upp länge, men hade haft lite motgångar i uppladdningar med envisa förkylningar. Men på plats var han! Och Gustav, bästisen.
Emil var också anmäld men hade lite svårare att greppa situationen. Även om han såg ganska sportig ut i sin förstora tröja och vattenflaska så förtogs väl effekten lite av hatten och bilen i handen. Men gulligt var han.
Sen var det dags att springa. Eller först köa, köa, köa, hålla ordning på Emil, och se till att alla var med. Men mer om själva loppet får komma sen. Alla kom iallfall i mål och var jätteduktiga! Det blev banan, glass, mjölk, medalj och sen hamburgare. Det tog ju lite tid, så man kan ju förstå att Albin (och Emil) var trööööött. Vaaaaarm. Och trööööött. För att få lite lugn vid hamburgerätandet så gick alla till en lekplats, även om Albin var trött.
Men ojojoj så trött han var då! Då blev det fart minsann. Kul! Han sprang nog 10 springlop där på lekplatsen.
Inte blev det mindre spring när Gustav anslöt.
Att få ett kort på alla medaljpojkar efter det var såklart omöjligt. Emil var bara att glömma. Och Albin blev sur. Men så här glada såg de ut någon timme efter loppet då.
Sen var det dags att åka hem. Och då kunde man få lite bättre bilder på medaljpojkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar